lördag 5 april 2014

Varma axlar

Sån tur - jag fick klar bäddjackan lagom till att nätterna blev frostiga. Visserligen använde jag den två kvällar utan att fästa trådarna men vi kan säga att det var för att inte slösa bort tid på att fästa trådar utifall jag inte skulle trivas med den...


... men det gjorde jag, det blev precis som jag tänkt mig. Varm och go om axlarna och upp mot nacken när jag löser sudoku. Jag gjorde knapphål, men nu tänker jag att jag kanske inte syr i några knappar - det funkar bra ändå och knappar kan ju bli knöliga.

Så här mycket garn blev det över:

Känner mig mycket nöjd med det här projektet. Nu stickar jag på en restgarns-baby-kofta, den får ni se en annan dag.

Det regnar idag, efter en helt strålande vecka. Jag fick gjort mycket av det jag tänkt mig: nästa vinters ved ligger nu staplad i fyra staplar under cykeltaket och så har jag kravlat mig en första runda runt trädgården och tagit bort gräs och maskrosor ur rabatterna. Tänker att om jag stör dem nu med en gång kanske de tappar sugen? lite i alla fall? Hehe, det där är faktiskt roligare sagt än det kanske låter, med tanke på att jag bor med två stora gärden som grannar, de blommar gult och vackert på sommaren och inte är det påskliljor eller rosor inte...

Inte vårlök heller, som här utanför F:s staket. Faktum är att hela hans gräsmatta är helt gul just nu, av vårlök!

Tror aldrig jag sett så mycket vårlök på en gång förut. Fast nåja, det säger jag nog hela tiden, det är åldern - jag minns helt enkelt inte. Men i det här fallet är det ju bra, för jag får återuppleva de här fantastiska sakerna hela tiden.

Doftviolerna har slagit ut också, och de doftar verkligen väldigt starkt och tydligt som violtabletter.


Och ytterligare en riktigt rolig sak: min rödhake är tillbaka! Det är väl inte samma, kanske, men det känns så och hela dagen igår var den hela tiden en knapp meter ifrån mig och kikade fram från de mest lustiga gömställen för att se vad jag gjorde. Den lät sig inte ens skrämmas av min aggressivitet på vedbacken :-)

tisdag 1 april 2014

Magiskt

Tog med kaffe och bullar och for iväg till blåsippsdalen. Lika förundrad i år som förra året - det känns helt magiskt med marken som fortfarande är liksom skräpig och brun av förra årets löv och så det blåa skimmer som jag tyvärr inte riktigt lyckas återge med min mobilkamera.


 En hel dal! Man måste ha koll på var man sätter sina stora fötter...


... och tänka sig för innan man sätter sig ned.



De är lite mer lilablå än på bilderna förstås.


Och somliga väljer att inte växa i grupp.

Tog en lång omväg hem och undrade vid några tillfällen om jag körde åt rätt håll ens. Funderade lite på vad det är att köra vilse, man kan väl knappast säga att man är vilse om man inte passerat några vägkorsningar att tala om tänker jag. Även om man inte vet var man är kan man ju alltid vända och köra tillbaka samma väg som man kom. Förmodligen. Men rätt som det var kom jag i alla fall fram ur skogen, ganska nära mitt lilla samhälle. Stannade längs vägen och plockade lite tussilago som lös knallgula längs vägrenarna. Jag vilar mig idag! Från veden, menar jag. För jag städade i förmiddags, sådär "någorlunda". Det blir kolossalt dammigt när jag håller på och grejar med lapptäckena, eller ja, med lapparna.