fredag 28 februari 2014

En sån där dag

Ibland tror jag på allvar att Hjärncellen, den där sista kämpen, har lagt sig ner och dött. Eller tagit en time-out i alla fall. Efter alla dessa år med min nacke vet jag ju, egentligen!, att det ska vara lite-av-varje-aktivitet varje dag om nästa dag ska bli ok. Så vad gör jag? Stickar en femtimmarskofta i ett svep. Bra, fin planering där. Det kan inte kallas lite-av-varje bara för att jag använder olika garner ju...

Ont är bara förnamnet idag. Vänstra delen av ansiktet känns som en surrande kanonkula, hela armen surrar och pirrar. Det skrapar och knastrar i nacken som en dåligt inställd radio när jag rör mig. Det är bara från axeln och upp genom nacken in i bakhuvudet som det gör ont. :-(

Den enda aktivitet som funkar som lite-av-varje är tragiskt nog städning.

Nå, det är ju inte precis första gången, jag överlever (troligtvis) och jag bestämde mig för att göra ett viktigt ärende och sedan bara vara snäll och omhändertagande mot mig själv. Får på mig jackan med viss möda, stegar ut till bilen och vrider om nyckeln. Fjutt fjutt surr...

Ja just det, det var väl rätt självklart. Varför skulle bilen starta just idag? Måste nog köpa ett nytt batteri.

Andas, Birgitta, andas. Vevar lugnt och fint ut min långa fina röda kabel, sätter fast den röda klämman på batteriet och den svarta i karossen och kopplar ihop med batteriladdaren. Underhållsladdningslampan lyser med stadigt grönt sken, vilket ska betyda att batteriet är laddat (hm?) och  laddningslampan blinkar orange. What?

Går in och läser på. Om de två lamporna turas om att blinka kan det betyda saker. Men så som mina beter sig, tja det finns inte.

Går ut igen. Det börjar genast att regna. Förstås. Ett iskallt regn med stora blaffiga droppar som faller ned i ansiktet på mig med ett splash som skulle göra en vattenballong grön av avund.

Nej, jag är inte alls sur, inte ett dugg...





torsdag 27 februari 2014

Femtimmarskofta

En kompis var och hälsade på mig idag och hade med sig en kasse med garn. Plötsligt verkade det mycket roligare att sticka av någon annans restgarn än mina egna så jag kastade mig över några nystan och åstadkom min första "Femtimmarskofta". För skojs skull kollade jag tiden och själva stickandet tog bara några minuter mer än just fem timmar. Sen var det ju det där med att fästa trådar förstås...



Om ni inte testat beskrivningen kan jag berätta att man stickar uppifrån och ned, stickar ärmen direkt på plats, virkar ihop ärmen uppåt och fortsätter sedan runt runt från armhålan och ned. Hängde ni med? Hur som helst, jag gillar beskrivningen, det blir inget att sy ihop efteråt. Men jag tyckte inte jag fick ihopvirkandet bra. Så nu funderar jag på om man kanske kan sticka ärmen runt på direkten. Måste testa...

tisdag 25 februari 2014

Lappar, sol och huvudvärk

Huvudvärken först för den är så tråkig: jag har ont i huvudet.

Så, med detta avklarat kan jag säga att det är ett strålande väder, som om våren vore här. Fast jaja, jag vet! Hela mars kvar, den lär vi inte kunna avverka utan en del snö och kyla. Antar jag. Men idag är det vår.

I helgen hälsade jag på mamma och for hem med ett lass lapptäckslappar och remsor. Eftersom jag inte har så mycket plats var det bara att kasta sig in i arbetet med hull och hår om jag ska kunna städa till jul utan att snubbla över lådor. Vilken guldgruva det är, alla möjliga och några omöjliga (i mitt tycke, då) färger och så mycket klippt - bara att välja och sy.

Det här täcket är rosa, grönt och med milda färger i blommorna - tycker inte fotot blev så bra.


Det här täcket däremot har precis rätt färger, tror jag.


... medan det här är mer rosa/gammalrosa än vad kameran hade lust med just idag.


Nu har jag en fråga. Hittills har jag sytt in en bit bomullsfilt i täckena, samtidigt som jag hela tiden grunnat på om det räcker med lapptäcket och dess baksida i tyg. Vad tror ni? De två översta täckena har inte fått någon baksida ännu, så nu känner jag att jag måste bestämma mig. Blir det tillräckligt mjukt och varmt utan filten... nä, det blir inte det, va?

Förstår inte varför jag inte hinner med det jag vill hinna med - men det är ju så mycket! Krukväxter som ska planteras om, ull som vill spinnas, babypaket att tillverka, ved som ska sågas (vet inte om den vill bli sågad så jag avhåller mig från att säga det) och så alla de där evighetssysselsättningarna som att äta, tvätta, handla, diska.

Jo, jag har spunnit lite.

Det är ju mycket lättare än med slända! Nåja, det där lät kanske som om jag åstadkommer en slät, exakt lika tjock tråd utan möda och besvär - men nej. Det blir riktigt fina bitar, men däremellan kommer det... öh, andra bitar. Det märkliga är att jag sitter ändå där så nöjd och ler lite för mig själv. Som ni ser hade jag problem med att spolen åkte i golvet - nu har jag på ett kreativt sätt använt några buntband som jag av outgrundlig anledning hade i lådan och det funkar fint. Jag har ju ingen erfarenhet av någon annan spinnrock och jag vet inte hur länge den här har stått ensam och övergiven på en vind, men nog är det lite häftigt att det gick att bara snurra igång den så där. Bytte inte något på den, inte ens snöret runt hjulet...

Igår sågade jag ved, hade tänkt ta det sista idag (av just den högen), men huvudvärk och motorsåg känns inte så förenligt. Men när jag skulle gå in igår hade jag nog min trötta blick lite mot marken och fick syn på den här:

:-D


onsdag 19 februari 2014

Spinner som en katt

gör jag... Visst är den fin?!! Jag har bläddrat runt lite på nätet men inte hittat någon annan spinnrock som har det utseendet på hjulet och jag tycker det är vackert.


Min hyresvärd envisades med att han skulle bära ut den till bilen, följa med i bilen och bära in spinnrocken här. Eftersom han är 91 år tror jag att det hade varit betyyyyydligt lättare för mig att göra det, men han kände nog att han ville se till att den kom fram ordentligt och försiktigt. Jag har lovat att vara mycket rädd om den.

Den senaste spinnerskan har lämnat lite garn på... kan det heta spole? hihi, jag kan inte ett enda någonting om denna skönhet som kommit in i mitt hem!


Jo, att det var Charlotta som fick den här spinnrocken, 1869. Det var min hyresvärds mormor.


 Ska börja med att tvätta den lite fint, den har som sagt var stått på en vind - troligen ganska länge.


Sen  får vi se hur fast jag blir av detta då... Och om jag kommer på hur jag ska göra...

tisdag 18 februari 2014

Lyckos mig

Fick nyss ett  telefonsamtal från min hyresvärd. Han hade varit uppe och krupit på vinden och fått fram en (av två) spinnrock som jag får låna. !!! Ska hämta den i morgon. Tjoho! Lovar att ni ska få se bild.

söndag 16 februari 2014

Första sändningen

Tack för kommentarer om min motorsåg - jag kan bara säga att jag trodde aldrig i livet att jag skulle gå i närheten av en sådan jag heller, och nog darrade det lite i mig av fasa när jag skulle börja! men plötsligt hände det ändå, liksom.

Idag har jag packat ihop mina första kompletta babypaket. Kommer skicka dem till Human Bridge, som samarbetar med Erikshjälpen och Läkarmissionen. Så här blev nya och gamla koftor, i vissa fall kompletterade med mössor:


Jag använde golvet och lade ut det jag fått ihop. En del har jag tillverkat, men jag köpte också en kasse begagnade baby-kläder i storlek 62, mest för att få lite känsla för hur litet det faktiskt är. Pyttelitet, rentav.

Det går ändå åt en del material, men jag har fått en hel del från en av mina systrar och en vän - och det är mer på ingång från den andra systern och en annan vän. Tur det för jag har snart klippt sönder så mycket som jag kan avvara av mina egna lakan, handdukar och kläder :-) Precis som jag blir med nedfallna träd numera (en lysande åpen blick: VED!) ser jag mig just nu omkring på trikåkläder, filtar osv - "åh! den där blir en fin body! hm, lite väl sliten, men nedtill kan jag få ut en massa kantband...".

Det ska vara barntvål, handduk, tvättlapp, blöjor, lite kläder och ...


...  slutligen viker man ihop täcket/filten omkring allt det andra och fäster ihop med fyra säkerhetsnålar.

Känner mig på en gång lite stolt och lite nedslagen. Sex ynkliga paket liksom... Men ändå, sex små barn som får lite värme. Och jag tänker fortsätta... Tydligen finns det en depå i närheten av Göteborg, så jag kan spara in fraktkostnader och lämna in när jag ändå har vägarna åt det hållet.

Det hade jag igår, men samåkte. Sent blev det så jag är lite seg idag - men det var väldigt trevligt och kolossalt god mat så det var det värt. En del av min seghet beror nog också på att det blåser och regnar som om världen ska gå under i en flodvåg just denna dag.

fredag 14 februari 2014

Det började inte så bra...

Tuffade iväg med bilen till köpcentret - bara för att snopen upptäcka att affären jag skulle till inte fanns där längre! Får man verkligen lov att göra så där? Nåja, det finns ju alltid Bauhaus och där brukar de vara snälla. De gör en bra grej där - om man frågar om något tillkallas någon som kan något om just det, i stället för att där står någon stackare och pekar på kartongerna utan minsta aning om vad som är i. Typ.

Det blev dyrare än tänkt förstås, men jag var glad ändå.

Nu är det ju så att jag gillar inte maskiner som låter. Jag sågade all min ved för hand förra året. Så fick jag ont i armbågen också, och triggerfinger (fast det blev helt bra efter cortisonsprutan). Jag gillade det verkligen, inte det onda men att såga alltså. Men det är ju inte så praktiskt. Så då får man ju skärpa till sig lite.

Det var alltså efter ett djupt andetag och med vilt uppspärrade ögon som jag tryckte in spärrknappen och sedan startknappen... inget. Dvs jag var inte tillräckligt stark i fingrarna.

Släppte ut luften och gjorde om försöket, nu mer beslutsamt, knappen klickade in och.... inget. Hm...? Aha, sladden satt ju inte i vägguttaget :-D Skönt att ingen tittade på.

På tredje försöket vaknade den till liv. Och på en timme sågade jag massor med ved! Massor! Ha! Jag tror jag är kär!


Den ser helt enorm ut så där, men jag får påpeka att det är ett mycket litet bord... :-)


onsdag 12 februari 2014

Självporträtt

Häromdagen satt jag och ritade, det blev en sorts självporträtt. Eller rättare sagt, jag ritade en massa små olika figurer/symboler/bilder som på olika vis kunde kännas som jag. När jag var klar såg jag att i mitten av bilden, och störst av alla, hade jag ritat en riktigt riktigt arg figur. En som stampar i golvet och är högröd i ansiktet och viftar med sina arga arga armar. Hm. Jamen det stämmer nog, jag är så arg just nu och jag vet inte varför.

Det klart, jag kan tänka ut olika tillfälliga saker som irriterat mig det sista, men det är något annat. Jag har inte stickat något precis, sen sist jag skrev, det kanske är det som är felet. Eller så har jag inte stickat för jag är så arg, svårt att veta vilket.

Idag har vi i alla fall varit på hundpromenad, fast utan hunden som inte hade den rätta orken idag. :-) Det småregnade lite när vi började, men senare kom solen faktiskt fram en stund.

Önskar att jag haft en dragkrok på bilen. Sonens nya soffa står i Alingsås och väntar på att bli hämtad men min bil är ju inte till någon nytta i detta sammanhang. Det är inte första gången vi hade behövt den där dragkroken. Nåja, han löser det förstås, det brukar han göra, men jag hade ju gärna velat hjälpa till.

Igår tog jag i alla fall tag i den senaste babykoftan och den ska nog bli klar ikväll tänker jag. Det skulle föreställa blommor på framsidan men blev mest som klotter tycker jag - inte alls nöjd - men det får vara så.


Dålig bild, men det är alltså ärmar som lite i kanten på bilden just är ihopstickade med kroppsdelen.

Sydde ett lapptäcke till också, men det blev bara "så där" så det slipper ni se...

Ja ni hör ju, jag är genuint och gediget tvärsur. Men en sak som fick mig att dra lite på munnen var det här inlägget i min systers blogg. Det är faktiskt lite lustigt att vi fristående från varandra väljer samma garner... :-)



torsdag 6 februari 2014

Mer babykläder

Fram till den 14:e februari har jag 20% rabatt på frakten (hos Schenker) så jag tänkte att jag skulle få iväg några babypaket innan dess. Har för ögonblicket inte riktigt koll men tror jag har så det kan bli fem paket. Alltid något.

Testade båda möss-mönstren hos Cecilia - båda är jättebra och lätta och det är så skönt att slippa sy!

Om ni tycker att de två mössorna ser olika stora ut på bilden är det bara för att de är olika stora. :-)


Jag kommer nog främst att hålla mig till den vänstra modellen, för den behöver inga sömmar alls och var roligast att sticka. En kofta till på gång också, som ni ser. Nu är det dags att sticka ärmarna, jag stickar dem runt så jag slipper sy, och sedan blir det ihopstickning av alla tre delarna, med raglan.

Igår var det en ganska mysig dag. En kompis bad: fira med mig! så vi åkte in till närmaste stad, utförde några helt korta ärenden på varsitt håll och fikade sedan länge och omsorgsfullt... Ska det göras ska det göras ordentligt - jag åt en rejäl bit after-eight-kladdkaka med grädde. Mm...

Idag måste jag larva iväg till biblioteket med en försenad bok och skämmas lite. Nej, jag skäms inte. Inte så mycket - fast den är reserverad så det är någon annan stackare som väntar på den. Mest tycker jag det är lite förtretligt att betala den där tian eller vad det blir, det är ju ingen stor peng, men onödig!

måndag 3 februari 2014

Det töar

Igår regnade det, det är grått och plusgrader och snön försvinner med rekordfart. Men då passar det att dyka upp:



Snöborsten! Det är en liten aning pinsamt att tala om var den låg och gömde sig, men jag är inte rädd för att vara pinsam så här kommer det: i bilen. Ja, det är ju rätt rimligt för det är ju till bilen jag ska använda den - men jag var SÅ säker på att jag redan hade letat där. Efter försöken att hitta den här inne (och här finns verkligen inga stora utrymmen där något kan gömma sig) tog jag utan att tänka bilnyckeln i morse och traskade som på räls ut och plockade fram borsten ur lådan i bakluckan, under några plastpåsar. Enough is enough liksom, kändes det som. Det där med att sova på saken funkar alltid. Eller nåja, ofta. Eller ibland i alla fall.

Koftan klar, det var en bra modell med bara sex stygn under vardera armen.


När jag skulle sy i knappar tänkte jag belåtet att äntligen får jag användning för alla mina knappar. Det var bara det att det är fem knapphål i koftan och de flesta knappar som passade hade jag bara fyra av. Hm.

Nu vill jag hitta en bra, sömlös möss-modell också - den här modellen är inget vidare (passar till en tidigare stickad kofta i mönstret, inte till den ovan...).


Ska ju helst bli lagom stor också, tror jag ska slänga mig över Cecilias beskrivning på nästan sömlös bebishjälm. Efter att ha läst de första raderna tänker jag att den verkar funka för olika garner.

Nu ska jag baka något gott bröd. Eller bullar kanske.

lördag 1 februari 2014

Koncentrerad

Visserligen byter jag hela tiden sysselsättning idag - städar lite, stickar något varv, letar efter den försvunna snöborsten (morrrrr, jag har en, den är röd), tar tag i städandet igen... men jag är väldigt fokuserad på varje sak för sig i den minut det varar... Tror det är snöborsten som stör mig, det är fruktansvärt irriterande med saker som gömmer sig. Jag har en misstanke att den ålar omkring och byter gömställe när jag vänder ryggen till.

Stickningen som hedras med min uppmärksamhet då och då är en liten kofta. Är lite fundersam på om den kanske inte blir så liten som jag tänkt mig, men fortsätter envist ett tag till så får vi se. Liten blir stor, tänker jag.