söndag 28 juli 2013

nu är jag fast!

Medan vi väntade på nyckeln till mammas nya lägenhet lärde Cecilia mig hur man gör med sländan hon gav mig. Svårt men roligt och fast det är bitvis frustrerande nu i början kan jag redan känna att detta är rogivande, meditativt.


(Undrar vad jag ställt till med nu - förhandsvisningen visar en smal smal kolumn med text. Hm, publicerar ändå så får vi se.)

tisdag 23 juli 2013

Jag fuskade

Häromdagen när jag visade en halvvante så var det just precis en som var helt klar... man KAN ha tänkt att de var helt färdiga - men nu är de i alla all det!

Garnet är unikt - det är 50 g som min syster Cecilia spunnit av ull från fåren Lilja, Lasse och Ida. Det här kommer bli mina favoritvantar - när värmeböljan är över.

Jag retar mig lite på att jag stickat så knasigt - jag har säkert stickat minst 50 sådana här vantar förut men aldrig gjort sådana formfel förut - ni ser ju att de ser lite skojiga ut med stora böljande fingrar och enorma tummar. Men som sagt var, de sitter skönt på mina händer. Så - då så!


För att nyttja garnet till sista centimeter började jag sticka precis under tummen och stickade uppåt. Jag lade upp med en lös bomullstråd som jag kunde pilla loss och sedan sticka nedåt. Det helvita garnet är en snutt ullgarn som jag hade liggandes.


Det är precis lagom ullfett kvar i garnet för att de ska kännas sköna - och göra händerna lena och mjuka. Kunde inte sova med dem i natt, dock, för det var bara för varmt.


Sedan tog jag mig en tur runt trädgården... Mina vackra lejongap ville inte vara med på bild, men den uttråkade regnmätaren tog chansen...


... chokladblomma och lobelia verkar inte bry sig om torkan...


... inte malvan heller...

Och så den första skördade squashen. Jag fick fröpåsen som bonus någonstans, och blev lite orolig när jag såg att de var gula - men det ska de vara! där ser man, alltid lär man sig något nytt.


För övrigt fick nog mina målade fönster godkänt av hyresvärden för igår fick jag klartecken på alla mina följande projekt! Tvätta grunden och måla, skrapa vindskivor och husknutar med mera - roligast blir att sätta upp nya tapeter i köket!

lördag 20 juli 2013

En första gång för allt

UJ vad jag lyckades krångla till den här enkla stickningen! Började med många maskor, repade upp och började om med för få. Nåja, jag ville ha en tajt vante. Och det är det.

Fumlade vidare som om jag aldrig stickat förut men jag är ju sagolikt envis och jag njöt fortfarande av känslan i garnet.

Maskade av ett finger. Och stirrade förbluffat. Mycket konstigt har jag väl gjort i mitt liv men aldrig förut har jag haft en oavmaskad maska kvar. Ja, mitt på, alltså. Ja ja.

Och tummarna, låt mig inte ens börja prata om tummarna. Helt enkelt onödigt stora.

Efter detta tror ni väl att jag är missnöjd med mina nya vantar, men icke. De är perfekta! :-) Titta bara så fint de sitter!


Jag har väl helt enkelt onödigt stora tummar.

torsdag 18 juli 2013

Det kom ett brev

Häromdagen fick jag post. Ett brev! Ett riktigt brev. Inte i brevlådan, för samtidigt kom mitt nya telefonabonnemang och brevbäraren hade råkat få det med sig i stället för att lämna det på postens utlämningsställe, så han kom och knackade på för underskrift.

Min kära syster hade skrivit brevet och skickade mig egenhändigt spunnet garn, ett härligt ullgarn, att sticka halvvantar till mina värkande händer.


Man ser inte ännu hur det blir, i alla fall inte på den här bilden, men det är väldigt trevligt att sticka med och blir behagligt. Dessutom alla trevliga känslor i omtanken (tack igen!) och en sorts genuin känsla i att veta varifrån garnet kommer. (Glöm inte sländan, jag måste prova detta...:)

För övrigt är jag rätt stolt, för nu har jag skrapat, slipat, sopat, tvättat, grundoljat, grundmålat och färdigmålat (2 lager) alla fönster i min stuga. Kittat på några ställen. Sju fönster med sammanlagt tretton fönsterrutor låter inte så mycket känner jag, men det har tagit åtskilliga timmar... Fönsterblecken har genomgått ungefär samma behandling, fast med rostskyddsgrundfärg och annan färdigfärg.

Svårast var treluftsfönstret som sitter parallellt med trappan vid dörren. Där står man glad och skrapar i perfekt höjdnivå, flyttar sig lite åt höger och wooops trillar man ned en nivå... Det är ju liksom själva vitsen med en trappa, att man byter nivå. Men värdelöst ur fönsterskrapar-synpunkt. Dessutom gick det ju inte att placera trappstegen eller pallen på andra ställen än högst upp och längst ned.

Nu ska jag ha ledigt i några dagar och bara myspysa i sol och vind. Skörda kryddor, vinbär och sockerärter. Läsa ikapp på andras bloggar. Läsa "Konsten att vara kvinna" (kan vara på tiden att jag lär mig den konsten kan man tycka...). Och sticka, förstås.


tisdag 9 juli 2013

Inget handarbete alls idag

Igår somnade jag som en sten utan att hinna ställa klockan eller ens klä av mig - så det var rena turen att jag  vaknade 08.10 - skulle vara hos läkaren 08.30...

Jaha, jag har sagt det förut men kan säga det igen - min läkare är bara så bra. Han följer upp mina tidigare olika problem, går noga igenom det jag sökt för, går igenom min medicinlista och städar upp där och hinner dessutom vara trevlig. Ett proffs in action, liksom.

Kortisonet i fingret gav nästan med en gång smärtlindring, helt otroligt skönt. Nu får vi se om det hjälper mot det där att det hakar upp sig också, men det vet man visst inte förrän om någon vecka eller två. Fick remiss för handröntgen också, dels för triggerfingret men också för de andra värkande lederna. Reumatism eller bara artros - gissningen är artros, eftersom min sänka är bra, men han är noggrann, min läkare.

Nu är det i alla fall vila som gäller idag och imorgon. För fingret, alltså. Inget handarbete. Resten av mig kan nog klippa gräs.


(Här stod jag och glodde i en halvtimme igår morse innan sonen kom traskande... vi hade lite kontakt under den halvtimmen, för de hade landat - men det tog tid att få ut väskorna. Frustrerande!)



söndag 7 juli 2013

Färdiga!

Alla beskrivningar jag hittade på kärleksvanten visade två vantar i samma storlek och en kärleksvante med lika stora muddar. Men om paret har väldigt olika stora händer så går det ju bara inte?! så jag stickade en stor och en liten vante. Själva kärleksvanten är en sorts ihopklipp av olika beskrivningar jag hittade - nu får vi bara hoppas att de passar också!


Mönstret på vanten är ungefär som ett av Garnstudios vantmönster, men på den lilla vanten fick jag minska ner mönsterrapporterna lite.

Kampes tretrådiga ullgarn, som sagt var, det gick åt 117 g.

... och om en halvtimme lyfter förhoppningsvis ett plan från USA, med min yngste son ombord. Han har varit borta 13 månader och 4 dagar.  Men i morgon bitti är han tillbaka! Det finns saker som ens barn inte kan förstå förrän de får egna barn. Detta är nog en sådan. Jag är så glad att han fått uppleva så mycket, haft det jobbigt ibland förstås men också mycket roligt. Men det blir fantastiskt att få hem honom nu, och att ha honom lite drygt 7 mil bort i stället för ... öh, hur långt är det till Florida?

Nu gäller det bara att jag lyckas vakna så jag kan ge mig iväg 04.15...