torsdag 28 februari 2013

Kompakt grått

Hoppas att de här dimmorna löser upp sig fram på dagen. Traskar nog ut en sväng i skogen i vilket fall, men det är mysigare om solen skiner. F föreslog att jag ska göra mig en liten eld och laga mat - min vän föreslog en luffareld. Vet ni vad det är? De finns i lite olika varianter, till och med att köpa tror jag!, men principen är att man har en stubbe eller träklabb som man borrar ett hål i mitten på, eller sågar i tårtbitar två tredjedelar ned. Eldar man i den blir det en koncentrerad varm låga i mitten.


Kör man på metoden att borra ett hål i mitten måste man också komma ihåg att borra ett lufthål från sidan. Själva idéen är ju spännande, men jag har så nära hem så jag lagar nog min mat hemma ändå...

Färdig med ett par slumpmässigt randiga restgarnsvantar som ska tovas. Inte mycket att säga om dem - de är blå!

Eftersom jag gillar att använda tovade vantar när jag jobbar ute behöver jag ju ha några par. För visserligen är fingrarna varma och mår bra även när vanten är så blöt att det rinner om händerna - men tar man av sig dem vill man inte sätta på sig dem igen. Så efter kaffepaus behövs ett par torra.

De här är stickade i samma sorts relativt tunt ullgarn som de här, det gick åt 55 gram och jag stickade med rundsticka nr 4.

Nu skall jag då bestämma om jag ska påbörja något nytt och i så fall vad, eller om jag ska göra ett försök med sommartoppen... känner hur mungiporna strävar lite lätt nedåt vid tanken, men det känns kanske bättre om jag plockar fram den? känner lite på den?

Såg att min soja-sanering inte var tillräcklig så nu ska jag storstäda köket i förmiddagsdagsljuset.

tisdag 26 februari 2013

Tänk jag drömde i natt

... att jag hade en katt... Nejdå, men jag drömde att jag på det mest hysteriska vis startade den ena stickningen efter den andra utan att kunna hejda mig och utan att kunna slutföra något. Det var väl alla de där planerna som virrar runt i skallen som plötsligt ville få komma ut i verkligheten - om än bara i drömmen.

Eller så var det för att jag köpte mönster till ko-vantar...


... och kattvantar hos Jorid. Och beställde Tant Koftas koft-mönster.

Men jag ska försöka hålla mig. Jag har ett pågående par vantar, bara tummarna kvar och sedan ska de tovas. Och ett ufo, den där gamla blå sommartoppen som jag är så fasligt trött på.

Om bilen startade? YES! För trött för att kunna formulera mig lullade jag ut till bilen på måndag morgon, muttrande "snällasnällasnälla" - och laddaren visade att den var klar! Hurra! Lärde mig något nytt också, mina fjärrkontrollnycklar funkade inte och tydligen kan de bli förvirrade om saker inte är som vanligt, exempelvis bilen är strömlös. Då behöver man rikta nyckeln direkt mot nyckelns mottagare i bilen och klicka. I min bil sitter den mellan framsätena. Lås (klick), lås upp (klick) - sen var de på spåret igen.

Skogsmössan är provkörd irl och jag skulle försöka visa detta på bild. Det blev väl så där...

... fast på en bild hade jag faktiskt siktat rätt.

Den är fantastisk, sitter precis som den ska - efter en stund glömde jag till och med bort den. Får väl låna systersonens uttryck: den är brutalt bekväm.

Dripp-dropp från stuprännorna idag på dagen. För övrigt kanske ni undrar hur långt soja sprider sig om man river ut flaskan från översta hyllan i överskåpet och den flyger med glad kläm hela vägen ner till golvet? Tro mig, ni vill inte veta.

söndag 24 februari 2013

Två mössor, bilproblem och en kålrot

När min bil bråkar på ett eller annat sätt har jag överst på åtgärdslistan "veva in dig i en filt, rulla ihop dig i soffan och läs en bok". Det har visserligen ännu inte hänt att den åtgärden har hjälpt, men man vet aldrig, plötsligt händer det har jag hört. Ja, alltså, det hjälpte inte den här gången heller. När jag skulle köra till affären sa det inte ens klick. Inget klick när jag försökte låsa upp bilen, inget klick när jag försökte starta den. Så jag tillbringade större delen av fredagen i en filt i soffhörnet.

Stickade färdigt version 1 av min skogsmössa, den där som varken ska åka upp eller ned. Hemskt vad stor den blev.


Måste ha en mindre kålrot än jag tror?


Vika upp? Återgick till att läsa bok i filten.

Men skam den som ger sig. Lördag morgon studsade jag upp och hade en Plan. Inte för mössan, just då, utan för bilen. Tog bussen till närmaste stad och köpte en fin liten batteriladdare som går att använda även kalla vinterdagar, fast det tar lite längre tid då. Kollade att batteriet inte verkade fruset, klämde dit kabelklämmorna och så var det hela igång. Det är ju inte svårt egentligen och hade det varit i princip vad som helst utom just bilen så hade det inte behövts någon filt-procedur. Men bilen, ja, där går jag i baklås.


Det är den lilla blå grejen på chassikanten i överkant som är laddaren. Fantastiskt. Min senaste batteriladdare var mer som en portfölj i storlek. En liten portfölj, men ändå. Dvs tills någon råkade köra över den, för då fick den en ganska underlig form. Det värsta som kan hända nu är om laddaren fortsätter att ladda i tre dygn på raken, utan att övergå till det som de kallar för underhållsladdning - för då betyder det att batteriet är kass. Blir nog dubbla filtar då om jag ska komma någonstans. Ta bussen och köpa bilbatteri verkar liksom inte genomförbart. Jaja, vi får hålla tummarna helt enkelt!

I morse blinkade eländet att den avbrutit laddandet - antagligen hade en av kabelklämmorna glappat. Men i alla fall fanns det då tillräckligt med el för att det skulle säga klick i låssystemet igen. Nu går jag ut varje timme och stirrar stint på den lilla lampan. Här ska minsann inte förekomma något blinkade, inte någon längre stund.

Lika handlingskraftigt mätte jag ut hur många maskor som skulle bort från den enorma elefantmössan och rev upp. Gör om, gör rätt. Idag blev den klar i version 2, men nu något för liten!!! Baaaah... hur kunde den bli det?

Jaja, den var bara för liten på höjden, inte på bredden så jag virkade till lite kant runt hela mössan och nu är jag nöjd. Kanske inte världens tjusigaste kvinna i denna mössa, men tanken är bara att hålla mig varm i skogen utan irritation över en mössa som kanar upp eller ned eller av hela tiden. Mönstret jag utgick från finns här - men jag ville ha mössan tätare, inte högre än min skalle. Garnet är restgarner från mitt lager. Ska väga förändringarna i lagret ett tag, tror jag - har sett att andra gör det och det är ju inte så dumt. Så vet man.

Gjorde långa band med tofsar, väldigt glamoröst :-) - så kan man knyta till mössan under hakan om det behövs. Tofsarna kan man ju stoppa in i jackan om de är i vägen.



torsdag 21 februari 2013

Jag kan blinka

Hittills i år har jag gått ner lite drygt fem kg. Då undrar man ju, är det jogging? spinning? pumping? stepping? eller kanske rentav Gangnam Style Cardio Dance Fitness?

Nä. Jag blir så otroligt uttråkad av sådan träning. Det är veding, bara veding. Eller bör det heta firewooding, kanske, träna kan man tydligen inte göra på svenska.

Min vän säger att jag nog blivit smalare än vågen visar eftersom det blir muskler av vedandet. Vet inte om han har rätt, igår kände jag mig väldigt kraftlös i skogen.


Sammanfattningsvis, när jag vaknade i morse kunde jag blinka. Till och med tålederna gör ont. :-) Träningsvärk känns väldigt nyttigt, liksom. (Det kan tilläggas att jag gick upp de där fem kilona först, för säkerhets skull.)

Stickade några varv på vantarna medan jag planerade min nya mössa.

Och hör ni, det var sol igår och ser ut att kunna bli det idag också! Medan jag väntade på kaffevattnet igår roade jag mig med att peta till vindspelet som just nu hänger i köket, så att reflexerna for hit och dit över skåpen. Man är inte äldre än man gör sig... Som små glada regnbågar...


Här ser man skuggan av vindspelet också...




onsdag 20 februari 2013

Efterlyser vinnare: Lisbet

Tjoho - någon som känner Lisbet? Jag har ingen epost-adress, adress eller blogg att vända mig till med vinsten. Hoppas att du ser det här och hör av dig!






tisdag 19 februari 2013

En definitionsfråga... eller inte

Försöker, som så många andra, ägna mig åt mitt garnlager. Just nu blir det restgarnsvantar som ska tovas. Det är lite trist att sticka dem, på ett sätt, för eftersom jag kör lite för grova stickor ser de inte så roliga ut innan de blivit tovade. Igår blev jag i alla fall färdig med ett par och började på ett par till:


Blev lite modstulen när jag insåg hur små nystan det faktiskt går åt till ett par vantar. Kanske skulle sticka en tovad jumpsuit i stället... Hur som helst, inte köpa garn är ju mantrat då, så jag ropade in några nystan på Tradera igår. Hur tänkte jag där? Köpa betyder väl att man betalar, och garn - ja, det är ju garn. Ändå kände jag mig väldigt nöjd en lång stund, och fiffig. Det är lustigt hur man kan lura sig själv när man verkligen vill.

Före jul när jag hälsade på sonen P och hans sambo K i Södertälje hade rara K lagt sitt nyköpta julmagasin vid min bäddade säng när jag kom från badrummet. Där framförde de den här idéen att man kan torka kottar, doppa dem i stearin och använda dem för att tända brasor. Nu har jag ju blivit hyfsat duktig med yxan och splintar smala små tändpinnar, och först tyckte jag det verkade lite fånigt - men har ni testat att slänga in en liten ljusstump när elden inte riktigt tar sig? Tjohej, flammande lågor. Sagt och gjort. Eller ja, sagt och påbörjat i alla fall. Kottarna, små söta runda kottar, pryder just nu mitt bord medan de blir alldeles torra.


... och själv tycks jag mest pryda soffan idag. Bara -3 grader ute, men det blåser svidande genom märg och ben och man skulle nog behöva en hel skidmask för att rädda lilla näsan.

lördag 16 februari 2013

Handlingskraftig och sömnig

Nej jag vet, det går inte riktigt ihop. Jag sov lite för länge men nu har jag en massa planer. Inuti mig. Långt inuti mig. För kroppen muttrar surt "lika bra vi går och lägger oss igen, kom igen nu, du vet att du vill...".

Repade i alla fall med långa, handlingskraftiga tag upp den här. Skulle inte bli bra som tovad bestämde jag, men jag gillar det mörkblå mönstret, så jag ska utveckla det till en "vanlig" vante och sticka med tunnare stickor. I stället började jag ett par randiga restgarnsvantar som ska tovas. Ränder är bra.


Lika handlingskraftigt beställde jag den här boken om ved. I provläsningsavsnittet kunde jag läsa att bok är den ved som ger mest energi, därefter ek och ask. Björk kommer längre ned på listan och gran och tall ännu längre ner.

Det jag egentligen verkligen behöver är en mössa. En som sitter kvar på mitt fjantiga huvud (det måste vara belagt med teflon och ha en helt omöjlig form för mössor stannar helt enkelt inte kvar och det är ruskigt irriterande när man försöker göra ett bra arbete i skogen och vantarna är blöta och smutsiga).  Något tips på bra mössmodell? kanske band som kan knytas i rosett under hakan är det enda som funkar? Vilken syn, grova kängor, smutsiga vinterkläder och så en söt rosett... rosa kanske...


Det låter kanske konstigt men mössorna åker antingen ned eller upp, eller båda delarna samtidigt.

Hittills har jag använt mig av min rumpvärmare under de fleecefodrade täckbyxorna - men jag börjar närma mig någon sorts beslut att påbörja ett par lite halvlånga yllebyxor i stället.

Och så har jag några tyger som kanske .... och så har jag två stycken trasiga trasmattor som jag tänkte laga hjälpligt och sätta band på så jag kan ha dem på bilens fram- och bakruta och knyta fast i dörrhandtagen. För att slippa skrapa.

... men ... det blir väl snart vår...?


fredag 15 februari 2013

Fram och tillbaka

Titta!


Ok, jag medger att den inte ser mycket ut för världen, bara en liten remsa i slätstickning. Men den är stickad fram och tillbaka med idel räta maskor. När ett varv är slut slänger man bara över tråden till det andra pekfingret och stickar tillbaka med andra stickan. Det var Astrid som skrev om det och jag blev bara tvungen att prova! Kräver nog en del övning innan det går lika fort åt båda hållen, men det funkar. Särskilt fiffigt förstås om man stickar flerfärgat och vill slippa aviga maskor. För att få det så enkelt som möjligt stickar jag i bakre bågen åt båda hållen.

Utflykten i skogen igår gav fågelkvitter, frisk luft och sjöblöta kläder. Det var mycket snö där jag trängde mig fram och när jag sträckte mig in bland tyngda granar för att dra fram en björkstam så rasade stora lass med snö över mig...


Lite deppig blev jag för jag insåg (igen) varför f-kassan gjorde mig till sjukpensionär (50%) - det kan ju verka ganska korkat att jag fortfarande efter drygt elva år inte har fattat att jag inte kan göra några ordentliga dagsverken. Men ok, det kunde gå fortare att samla ihop ungbjörkarna som hyresvärden fällde förra året - men så småningom och med lite envishet blir det ju ändå gjort. Och det finns många som har det värre, och krocken kunde blivit så mycket värre och allt det där.

Hur som helst, det är inga grova, tunga björkstammar utan just ungbjörkar, men när man börjar lägga dem på hög samlar det ändå på efter ett tag. Blir god värme så småningom...


Jag staplar dem enligt instruktion från F, med en klonk under och ändarna jämt i ena sidan. Då kan han lätt plocka upp dem med traktorn.

Det kan inte upprepas för många gånger tror jag, att ull är fantastiskt. Igår blev mina tovade gamla vantar genomblöta, något som de sällan blir för övrigt, mina händer inuti var rinnande blöta upptäckte jag när drog av vantarna - men varma! Tills jag tog av vantarna, förstås...

torsdag 14 februari 2013

Vantarna räddade

Vantarna som gick i samma tvättmaskin, stickade i samma garn som mössan i förra inlägget lyckades jag forma till någorlunda i alla fall, händerna går in.


Lite lätt plank-aktiga, men de mjuknar nog när jag använt dem en stund. Garnet var Eskimo, jag stickade med stickor nr 10 och till vantarna och blomkrukan gick det åt 300 g.


Det lite tunnare ullgarnet som jag stickade de gula sockorna i passar nog egentligen bättre till tovade vantar. Fint om man kan hålla i ratten t.ex.

Igår hade jag tänkt vila men jag orkade liksom inte ta mig för det... huvudet värkte. I morse tänkte jag några mindre lady-like fraser när jag vaknade för huvudet var lika sammanbitet värkande - men med frukost i magen, en mysig brasa och en lååååång stund med att läsa trevliga bloggar (tack alla, det är så roligt att läsa era bloggar och se allt vackert, roligt, trevligt ni åstadkommer!) så är jag nu på G och huvudvärken har mer eller mindre släppt. Voltaren på armbågen och om en stund leker livet... Ska göra en snabbstädning och sen ut i skogen.

Stora hjärte-kramar till alla idag!       

tisdag 12 februari 2013

Hm, jag undrar...

... om jag kanske tovade den lite för hårt?

Före...

... och efter.

:-)

måndag 11 februari 2013

Att hålla sig varm

En del dagar finns det bara ett sätt att hålla sig varm inomhus och det är att klä på sig ordentligt och gå ut. Sak samma om man tar en promenad, sågar och travar lite ved eller skottar snö (det snöar...) - när blodet börjar röra på sig håller det i sig när man kommer in. Så är det idag så jag ska strax påbörja det omständiga påklädandet.

Jag har bara ett ufo kvar nu, och det är en sommartopp så jag förmår bara inte sticka på något så kyligt - kanske när det börjar kännas våraktigt ute. I stället påbörjade jag ett nytt tovningsprojekt, ett par vantar.

Mönstret är en fri tolkning av duken jag har på vardagsrumsbordet. Jag försöker mig också på en ny sorts tumme. Har inte hittat någon beskrivning så jag testar så får vi se. Tanken är att följa linjen i handen från mitten av handleden och upp mot tummen - det finns säkert ett namn på denna sorts tumme - någon som vet?. Eventuellt har jag tänkt fel, men det får tiden utvisa, jag tycker ändå att det verkar lovande just nu. *Evig optimist*


I helgen har jag också bakat ett "bröd". Rågbröd kallades det och det innehåller mandelmjöl, bovetemjöl, valnötter, chiafrön, solrosfrön, linfrön, ägg... inget rågmjöl. Det blev jättegott och mättande, men inte så brödaktigt utan mer kompakt. Ett tunt skikt med jordnötssmör på och detta lilla mellanmål blir en daglig njutning ett tag. Jag har lite problem med "vanligt" bröd - tar jag en macka så vill min kropp ha hela limpan och ytterligare massor med kolhydrater av sorten semlor, kakor, godis. Knäckebröd går bra. Och det här brödet gick också bra.


Apropå kyla - jag måste visa min ljuvliga pläd. Jag håller stenhårt på ull, men så fick jag den här i julklapp av sonen i Florida (med inte mindre än 2 rim och 2 hälsningar på (ni hör väl mitt tår-sentimentala mamma-tonfall)) - nu är det åtta månader sedan han åkte och fem månader tills han kommer hem).

Helt och hållet syntet, som fårpäls på ena sidan och len som siden på den andra, men den är helt otrolig faktiskt. Lägger jag den över axlarna är det som om den börjar alstra värme direkt. Sen kan man ju ifrågasätta det och tänka att det är för att den kom från sonen...

Nej, nu ska jag krypa fram ur pläden och skutta ut och värma mig i kylan.

fredag 8 februari 2013

Tovning är magiskt!

Man stickar något förfärligt oformligt och konstigt, stoppar det i tvättmaskinen och ut kommer något fint och användbart! Love it! Den här gången var det lite extra spännande för jag stickade av ett omärkt ullgarn ur förrådet, lite tunnare och strävare än det jag tovat med förut. Stickade med lite större stickor än garnet krävde - tror jag skulle ha stickat med 3-3,5 om jag inte skulle tova, nu drog jag i med nr 4.




Men visst ser den fin ut? :-) Hann knappt lägga ifrån mig nålen efter att ha fäst trådarna innan jag kastade mig iväg till tvättmaskinen. Körde dem i 60 grader och tjoho - ut kom:



Igår röjde jag lite i skåpet också och hittade ett par gamla mjukisbyxor i ganska tunn kvalitet. Eftersom jag inte använder dem längre så bestämde jag mig för att förvandla dem till leggings i stället.

På bilden ser det ut som om det ena benet är mycket smalare än det andra. Det är det. Jag rationaliserade det där med foto "före" och foto "efter". Detta är ett foto mitt i. Det krävdes bara två sömmar och sedan var de användbara igen - jag har dem på mig just nu.


Jo, och så var det kramsnö för första gången i vinter här hos mig, så jag gick ut och lekte lite i snön... :-)

tisdag 5 februari 2013

På hal is

... var jag igår - trots broddar höll jag på att stå på öronen när jag traskade upp till brevlådan. Konstigt uttryck för övrigt, jag har väl trillat ett antal gånger i mitt liv men aldrig har jag väl trillat på öronen just? och att stå på dem låter helt enkelt omöjligt? Såvida man inte har jättestora öron som man tränat upp ordentligt till styrka och kraft.

Det blev nästan som en minigåta, om björkarna bland granarna. Och svaret är att om det växer unga björkar i granodlingen och det blåser så blir björkarna till piskbjörkar (eller var det snärtbjörkar han sa?) som snärtar av grantopparna. Då kan granarna dö. Ibland när en trädtopp bryts blir trädet ståendes i skogen, utan grenar eller grönt - som en omålad träflaggstång och där har ni torrträdet. De får stå kvar eftersom de är bra för fåglar och andra smådjur att hacka i - ännu mindre djur lever ju i torrträdet.

En låga, till slut, det är en trädstam som blivit liggande länge på marken och murknar/ruttnar bort. De är också till stor glädje för fåglar och andra smådjur. Ligger det en hög med stammar är det fortfarande en låga.

Lite på hal is när det gäller detta också, för jag tycker det är roligt att lyssna på F men minns inte alltid riktigt hur det var när jag sen kommer hem.

Nu ska jag iväg och posta ett brev, frågan är om jag ska sätta broddar på mig eller klä på mig bilen - som ju har rejälare broddar. Jag föredrog snö och många minusgrader måste jag säga.

Hoppas ni har fast mark under fötterna!

söndag 3 februari 2013

På nya äventyr

Inatt körde jag långtradare - en röd med olja i lasten - i Göteborg. Det var en helt ny upplevelse för mig, och jag tror inte jag vill göra om det. Jaja, det var bara i drömmen, men det var alldeles tillräckligt. Idag har jag haft en annan ny upplevelse. F (hyresvärden) kom och hämtade mig med traktorn, han stannade framför mig, fällde ned skopan och gjorde en inbjudande gest. Så jag klättrade väl snällt upp i skopan och åkte sedan i upphöjt majestät in i skogen. Betydligt trevligare än långtradaren.


Sedan fick jag lära mig om torrträd, vad en låga är och hur björkar är till skada bland granarna - medan jag fick veta var jag får ta ungbjörkar som F fällde förra året. Han är bra snäll! Om jag bara bär fram dem till vägen har han lovat att hämta dem därifrån med traktorn - så jag fick också lära mig hur man lägger stammarna för att det ska vara lätt.

Nu sitter jag här med frisk luft i varje cell och ömma muskler lite överallt av allt sågande och huggande den här helgen - det är härligt. Frågan är om jag kommer hålla mig vaken tills jag somnar ens...

Jo, och så har jag letat fram ett ufo till, det ska bli ett par tovade sockor har jag för mig och jag har inte kommit så långt som ni ser.



fredag 1 februari 2013

Dragning!

Åh så roligt det var att ha utlottning! Tack för alla gratulationer - nu kommer det roliga för mig att titta in i allas bloggar, många nya trevliga sådana. I början gjorde jag det allteftersom ni kommenterade, men sen hann jag inte med. Så mycket vackra saker det skapas i det här landet, helt fantastiskt!


När jag dubbelkontrollerat alla kommentarer blev det 54 kommentarer och 81 lotter. Jag skrev in alla i ett excel-ark och sedan använde jag slumptalsgeneratorn för att dra två lotter. Man har inte haft förtur varken för att man läst min blogg tidigare, eller för att man heter Birgitta, Bittan eller Eva (som ju jag också heter...)  :-) - endast slumpen avgjorde.

Och så här gick det:


Grattis Marie - du får Kampes ullgarn!

Grattis Lisbet - du får Fabel! (Klicka på min profil i högersidan så hittar du min e-postadress och kan maila mig din adress!)