lördag 20 juli 2013

En första gång för allt

UJ vad jag lyckades krångla till den här enkla stickningen! Började med många maskor, repade upp och började om med för få. Nåja, jag ville ha en tajt vante. Och det är det.

Fumlade vidare som om jag aldrig stickat förut men jag är ju sagolikt envis och jag njöt fortfarande av känslan i garnet.

Maskade av ett finger. Och stirrade förbluffat. Mycket konstigt har jag väl gjort i mitt liv men aldrig förut har jag haft en oavmaskad maska kvar. Ja, mitt på, alltså. Ja ja.

Och tummarna, låt mig inte ens börja prata om tummarna. Helt enkelt onödigt stora.

Efter detta tror ni väl att jag är missnöjd med mina nya vantar, men icke. De är perfekta! :-) Titta bara så fint de sitter!


Jag har väl helt enkelt onödigt stora tummar.

2 kommentarer:

  1. Ja, det blev väl perfekt! Undrar hur du bar dig åt för att missa en avmaskningsmaska?!
    (Stora tummar är funktionellt och vacker! Jag vet! :-D)
    I det garn jag stickar finns en tråd till så det är något lite grövre och något lite mörkare men jag blev glad över hur det skiftar mellan brunt och svart. Tanken var att det mer skulle skimra, men det blev fint sådär, tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm, hade maskorna på en lång kabel så när halva fingret var avmaskat och jag liksom vände glömde jag nog bara bort den ensamma maskan och tja

      Ja det blev jättefint med mjuka övergångar och jag tycker nog att de skimrar! Tar med dem i veckan så du får se dem irl.

      Radera