tisdag 5 februari 2013

På hal is

... var jag igår - trots broddar höll jag på att stå på öronen när jag traskade upp till brevlådan. Konstigt uttryck för övrigt, jag har väl trillat ett antal gånger i mitt liv men aldrig har jag väl trillat på öronen just? och att stå på dem låter helt enkelt omöjligt? Såvida man inte har jättestora öron som man tränat upp ordentligt till styrka och kraft.

Det blev nästan som en minigåta, om björkarna bland granarna. Och svaret är att om det växer unga björkar i granodlingen och det blåser så blir björkarna till piskbjörkar (eller var det snärtbjörkar han sa?) som snärtar av grantopparna. Då kan granarna dö. Ibland när en trädtopp bryts blir trädet ståendes i skogen, utan grenar eller grönt - som en omålad träflaggstång och där har ni torrträdet. De får stå kvar eftersom de är bra för fåglar och andra smådjur att hacka i - ännu mindre djur lever ju i torrträdet.

En låga, till slut, det är en trädstam som blivit liggande länge på marken och murknar/ruttnar bort. De är också till stor glädje för fåglar och andra smådjur. Ligger det en hög med stammar är det fortfarande en låga.

Lite på hal is när det gäller detta också, för jag tycker det är roligt att lyssna på F men minns inte alltid riktigt hur det var när jag sen kommer hem.

Nu ska jag iväg och posta ett brev, frågan är om jag ska sätta broddar på mig eller klä på mig bilen - som ju har rejälare broddar. Jag föredrog snö och många minusgrader måste jag säga.

Hoppas ni har fast mark under fötterna!

1 kommentar:

  1. Jamen allt detta var ju roligt att veta, hade jag ingen aning om.
    För övrigt är jag samma typ, kan vara svårt att återge vad någon berättat när det blir mycke på en gång. Fast det här lät väldigt trovärdigt och det är så roligt att lära sig nåt nytt.

    SvaraRadera