söndag 27 januari 2013

Ufo-jakten fortsätter

Med några små sneglingar på nya fina garnnystan men lite peppad ändå tog jag fram ett ufo till. Detta är inte så gammalt, bara från någon gång i höstas, men det är bara så att jag nog alltid bör sticka vantar och sockor två på en gång för det roar mig liksom inte andra gången. Började på nummer två, stickade några få varv och sedan... tja, ni vet. Andra mönster, andra garner, andra projekt som liksom lockar en på irrvägar.

Jag har ingen stickbeskrivning för dessa heller, utan har stickat från tån lite på känn och petat dit lite olika mönster som jag sett här eller där eller någon annanstans. Blommorna ovanpå är från någon vante, tror jag. Åh vad jag önskar att jag hade vett på att skriva ned lite medan jag stickar och inte tro att jag nog kommer ihåg det. Kommer ihåg! det var tider det, när man kom ihåg allt. Men jag tror det finns någon sorts vänlig mening med att minnet inte börjar glappa förrän man levt ett gäng år och kan ta det med ro, skaffa sig lite andra rutiner och le milt om det ändå går åt skogen.

Jag tränar på att le milt. Ibland går det riktigt bra.

(Nej, det här är inte jag - men bortsett från några detaljer är det väl ganska likt? Det är en grönlandssäl och bilden är lånad från bilder.alltinggratis.se.)

5 kommentarer:

  1. De är jättesnygga! Du har dem väl kvar så du bara har att titta på om det ska blir fler!
    Jag tränar också på att le. Försöker undvika surrynkor i ansiktet!!

    SvaraRadera
  2. Alltså de blir superfina, så du borde vara lite peppad att få kalrt dem iaf, själv hittade jag en massa glömda projekt när jag började rota nu. Belöningssystem får fungera hemma hos oss, tre avslutade projekt=nya stickor. Låter väl rätt okej va.

    SvaraRadera
  3. Ujujuj ja det finns nog en del i lådor och skåp! Tänkte på vad du skrev om att komma ihåg. Jag har ett block bredvid maskinen och där noterar jag (har lärt mig) alla grepp. Om jag inte blir för ivrig. Så försöker jag lära mig att skriva rent i tex word och gärna lägga till en bild på det stickade. Inte alltid det fungerar, men guva glad jag blir när det ska göras en likadan som för två år sedan och jag hittar beskrivningen ordentligt arkiverad i burken. Sånt kan jag leva på länge...Men det känns liiite overkligt:))

    SvaraRadera
  4. Den där vanten känner jag igen; den är så fin! Hoppas du får paret klara nu. Det är ju inte så farligt om de blir lite olika, man har dem ju en bit ifrån varandra! :-)
    Ska tänka på din fina säl nästa gång jag får lust att oja mig! :-)

    SvaraRadera
  5. Jättefina vantar!
    Jag har också en del projekt som blivit liggandes, förr eller senare brukar de bli färdiga
    Jag ler när jag se den söta bilden :)
    Ha en bra dag.
    Annika

    SvaraRadera