fredag 30 november 2012

Snöigt

Så mycket trevligare det ser ut med snön, jämfört med geggan jag omgivit mig med hela hösten! Jag har börjat, bara väldigt lite, med advent...

Som vanligt ska sovrummet få en vilosam pyntning i mörkblått, vitt och silver. Ja, och så har vi skickat små adventspaket till yngste sonen (som fortfarande är i Korea, men nu verkar det som om han till slut ska få återvända till Florida på onsdag). När jag ändå höll på med det tänkte jag överraska äldste sonen med sambo med små paket också till dem, så igår var det ju lite desperat att få iväg dem. Glad i hågen tänkte jag ta en liten trevlig snöig promenad till brevlådan - fast jag hade förstås ingen aning om när den tömdes...

... så jag kom dit en kvart för sent. Antagligen hade de inte tömt den ännu, men jag ville inte chansa. Sådan tur att det kom en buss precis då! Sådan tur att jag hade busskortet i fickan! Och sådan tur att jag sedan kunde åka med samma buss tillbaka - sista före mitt-på-dagen-uppehållet!

Konstaterade att även utan bil skulle jag klara mig fin-fint här i min stuga. Dvs, jag får bli en sådan där liten tant med dra-mat, för jag har ju ingen lust att bära hem mina varor i kassar. Att promenera till bussen, 1 km, är ju alls ingenting, men mjölk, yoghurt och potatis i kassar - då känns nog vägen lång.

Hm, funderar på om jag kanske kan fixa mig en dra-mat alldeles själv - jag har en ... vad heter det, två hjul, bottenplatta och draghandtag, modell mindre. Får fundera på det.

Någon stickning har det inte blivit. Av olika skäl. Ett är mina onda fingrar. Har fattat ett beslut, det har väl så sakteliga vuxit fram det senaste året kanske. Hädanefter stickar jag bara till mig själv och mina allra som närmaste.

Nu har jag inte tid att skriva mer - nu provar de julöl på tv så det gäller att hänga med... :-)

fredag 23 november 2012

23 november!

Jaha, så jag drog på gummistövlarna och knatade upp till brevlådan där jag träffade hyresvärden ute i samma ärende. "Kom med in så ska du få något!" sa han ivrigt och jag följde med. Kantareller! 23 november och han plockar fortfarande kantareller! Så här blir det stekta kantareller i kväll... :-)


... bra det för annars har jag haft lite motgångar idag. Mysterievirkningen tog ett tvärt stopp när jag absolut inte kunde lista ut vad anteckningarna betydde, sonen sitter fast i Korea och så är jag kall om tårna.

Ok, ok -inte precis några katastrofer. För att ta det bakifrån... sockor. Och kanske en slurk av den där glöggen med choklad och chili, det får man varma fötter av. Mysterievirkningen - inte hela världen. Och sonen? tja, en vecka till då, men sen får de allt släppa "hem" honom till Florida. Annars organiserar jag en fritagning. Kan ta med mig ... min blå handsåg?


torsdag 22 november 2012

Grytlapp för stora händer!!!

Skam den som ger sig, nu är det en grytlapp för stora händer i stället! 28x22 cm. Och det var faktiskt lite det jag var ute efter från början, tänkte på äldste sonen som har oändligt långa fingrar. Annars kunde jag ju följt Cecilias råd från förra inlägget, att vika den dubbel och virka runt kanten.

Lite lustigt var att just igår, när den här grytlappen snurrade runt (i en alldeles vanlig 40-tvätt!? hur kunde det misslyckas hela tiden förut?) fick jag ett meddelande från sagde son, med en bild. De hade tovat en grytlapp. Fast de visste kanske inte att det kallas att tova förstås...


Tänkte svara på en fråga också - vad man ska ha näsvärmare till. Ja, jo, är det bara jag som blir kall om näsan vid datorn? Fingrarna och näsan. Fingrarna kan man ju lätt fixa med torgvantar, men näsan, vad gör man med den? liten hatt med snören på? och sen får man hoppas att ingen kommer och knackar på dörren just då...

onsdag 21 november 2012

Världens största grytlapp?

För ett tag sedan stickade jag den här grytlappen av några smånystan oidentifierat garn som jag tyckte kändes tovningsvänligt. Hittills har den motsatt sig detta med beundransvärd envishet.

Den är inte så sned som den ser ut på bilden, utan har korvat ihop sig lite bara. 30x32 cm, nu ska jag göra ett sista försök att tova den så får vi se. Annars KAN man ju faktiskt vika den dubbel och använda som grytlapp ändå. För vad ska man annars ha den till?


För liten som frostskydd på bilens framruta, för tunn för att vara sittunderlag, för kort som halsduk och för stor som näsvärmare.

"Talade" just med yngste sonen i Korea, apropå frost - han berättade att det var 0 grader där i morse. Ute och inne, oisolerad fabriksbyggnad. Han hade på sig linne, t-shirt, långärmad lite tjockare t-shirt, luvtröja och jacka. Men han verkade vid gott mod, alltid skönt att höra. Numera heter han Jay (bokstaven J på engelska alltså) för varken i Florida eller Korea klarar de tydligen hans namn...

Jo, och måste berätta! Igår var jag SUR. Jättesur, mungiporna i slokande rosett under hakan liksom. Av olika skäl som jag inte ska belasta er med. I alla fall lyckades jag krångla på mig kappan trots hakrosetten  och komma mig iväg till brevlådan i mörkret (behöver reflexer men hittar ju inga!). Och halar upp ett knöligt kuvert ur lådan. Hm...? äldste sonens handstil? Japp, från son med sambo! Ett grönt kort (eftersom jag inte längre har det så grönt runt mig) och några Dumle-kolor! Om ni gissar att mungiporna frigjorde sig ur rosetten och riktigt snärtade uppåt öronen med spänst och glädje så, vad kan jag säga, ja, ni gissar rätt! Kolorna är uppätna men mungipornas riktning hänger liksom kvar lite idag...


tisdag 20 november 2012

Mysterievirkning

Det föll ut en lapp... lite osäkert varifrån, men jag tror en bok jag fått av mamma. Det är mammas handstil. Jag skulle inte beskriva det som ett helt avskrivet mönster utan mer som sådana där anteckningar man gör som stöd för minnet medan man är mitt uppe i ett handarbete.

Ingen rubrik, men eftersom det börjar med "12 m till ring" verkade det ju rätt troligt att det skulle bli en duk, stjärna eller blomma.

Jag var ju tvungen att testa! Just nu ser den ut så här:

När jag är klar kommer jag inte veta om jag verkligen virkat det som min mamma virkade eller om jag uppfunnit en egen variant. Det är som sagt var lite kortfattade anteckningar.

Häromdagen svarade jag på en undersökning om fotografering med kamera kontra mobil. Jag brukar hävda att jag inte alls behöver någon kamera, men det finns faktiskt tillfällen... Jag såg ju ekorren jättetydligt på mobilens skärm!

Har ni hört talas om vedskivning? Nä, jag tror faktiskt att jag är den stolta uppfinnaren till denna vedmodell. I stället för att såga tjocka stockar och sedan klyva dem kan man ju alltid skiva dem i lagom tjocka skivor. Ja, det görs ju faktiskt, till plankor, men då på längden. Nja, jag får väl erkänna att det bara är det att jag är lika dålig på att sikta när jag sågar som när jag ska skära tårtbottnar. Min lilla blå handsåg (som jag numera är mycket god vän med) förmår inte riktigt ta sig igenom de tjockare stockarna, och särskilt när jag egentligen är trött och borde släppa envisheten och åka hem så försöker jag då från lite olika håll men med dåligt siktande. Det här är det värsta exempel jag någonsin sett för jag brukar ändå komma igenom med bara några få "genvägar" :-)

Det är SÅ skönt att det regnar idag, för jag har en väldig träningsvärk och saker jag behöver göra inne. (Men tänk så mycket extra värme och träning jag får ut av en enda stock på det här viset!)

söndag 18 november 2012

Dagarna går så fort!

Eller så är det jag som tänker sakta - för jag tänker "idag ska jag blogga" och vips har det gått nästan två veckor och har jag bloggat? å inte då....

Har inte handarbetat heller sen sist, nästan! På tåget till och från Södertälje förra helgen stickade jag på min glittriga blå sjal, och igår bestämde jag mig för att jag nu uppnått största möjliga irritation över trassliga hörlurssladdar, så då virkade jag in dem:


Härlig helg hos äldste sonen med sambo, de pysslar om mig och ger mig god mat och tar med mig på utflykt - och vi pratar och pratar. På söndagen for vi in till Stockholm. Lite utsikt, lite Gamla Stan och naturligtvis en stickaffär (vi gick inte in...). Och bio tillsammans med sambons mamma - vi såg "Balladen om Marie Kröyer". Väl värd att ses! Jag grät förstås... En eloge till publiken, en så tystlåten och koncentrerad publik har jag tidigare bara träffat på bybion här hemma. Knappt ens ett påsprassel...





Jaha, och så närmar sig min favoritmånad... Jag vet att det är för tidigt att tänka på jul - och jag blev lite ledsen över att en del affärer i Stockholm hade julgran redan! - men har man yngste telningen i Florida så måste man börja tänka. Också om man ska tillverka några julklappar. Hur ska jag lyckas luska reda på hyresvärdens skostorlek? tänkte mig ett par varma vackra sockor till honom nämligen.

I fredags försökte jag måla mig ett kalenderljus. Hahaha... ja, det är inte ens "så där" - det var framför allt siffrorna som blev ett skämt. 

Men det var kul och lätt så om man håller sig till hjärtan eller abstrakta mönster kan det bli fint med lite övning.

För att få vattenfärgen att fastna använde jag flytande tvål i stället för vatten.


tisdag 6 november 2012

Övar på uppläggning

När jag började skolan kunde jag läsa och skriva - skrev med vänster hand. Jag instruerades att skriva varannan rad med vänster och varannan med höger. Som det snälla lilla barn jag var (det gick över med tiden) stretade jag med det ganska länge innan det slapp ur mig "måste jag skriva med höger?" och då slapp jag genast. Det fanns väl någon plan med det. Hur som helst, jag är ganska dubbelhänt, faktiskt.

I slöjden var det svårare, för jag har aldrig haft en slöjdlärare som kunde visa mig hur jag skulle göra. De visade mig hur de gjorde med höger hand och så fick jag försöka översätta det till min värld. Jag syr med vänster, jag stickar som högerhänta - men har i alla år lagt upp maskorna med vänster. Det insåg jag inte förrän min mamma tittade på en vante jag höll på med och sa: "tycker du att det är rätan...?".

Då tittade jag till på min stickning. Hm. Mycket riktigt, jag hade ju de små knutarna utåt och den slätare sidan inåt. Det är ju just när jag stickar runt som det syns.

Efter all denna text är vi då framme vid rubriken: nu lägger jag tråden runt vänsterhanden och håller fumligt stickorna i höger... det går. Övning ger färdighet.

Apropå fumlighet med pinnar har jag fått första lilla chatt-samtalet med yngste sonen som är på arbetsresa i Korea. Tänk så mycket lättare det är att vara mamma numera! Kan meddela att sängen är hård, alla är snälla och det är lite jobbigt att livnära sig med hjälp av pinnar.

Stickar på ett par pulsvärmare med flätor, en klar:

Testade med en liten blomma på:

... eller kanske en som bryter mer:

Annars är dagens fundering om garn tar mer plats i härva eller nystat?

måndag 5 november 2012

Kanske så här?

Min syster hade sett en luvhalskrage och frågade om jag sett något stickmönster som liknade detta. Efter en trevlig stund på Ravelry och lite här och där på nätet tänkte jag att tja, jag stickar väl en efter eget huvud (haha, det blev ju nästan som ett skämt, luva efter eget huvud...).

Här är min konstruktion i ett första utkast. Jag har lånat lite olika delar, t.ex är det sjalen Wilhelminas bladranka som ramar in ansiktet, och modellen på axeldelen har jag sett i olika varianter tidigare. Inget märkvärdigt där, resårstickning där man ökar över hela varvet i avig-ränderna.



Den ser inte ett dugg ut som förebilden, men jag blev rätt nöjd. Förebilden såg ut att sitta hårdare åt runt halsen, men det står inte jag ut med så min krage är lite lösare.

Om jag stickar en till kan jag gott envisas lite med att sticka axeldelen lite längre. Ska bli intressant att se om luvan blåser av huvudet vid första vindpust. Förmodligen skulle den göra det för Headvig, för hon har ju inget hår och lite mindre skalle än jag.

Stickat i ull, stickor nr 4.

söndag 4 november 2012

Små glimtar av liv

Efter en väldig kamp med en förkylning som varken bröt ut eller gick över börjar jag nu att åtminstone tänka att jag piggnar nog till nu. Blev lite virkat...

... och stickat...



...men mest har jag gjort ingenting. Jag gillar egentligen att göra ingenting, men då ska det vara av eget val - inte för att jag inte förmår! Sjalen är en Singoalla till, denna gång i Fame trend paljett, lite fluffig och glittrig. Jag var orolig att det skulle vara knöligt att sticka med paljetterna, men det var bara när man skulle fästa trådar som de var i vägen.

Nu har jag stickat tre stycken Singoalla-sjalar så nu är jag lite less på den. De är väldigt olika, en röd i grövre garn, en väldigt grön och slät och så den här. (De kallas Esmeralda där, eftersom det var arbetsnamnet på designen.)

Igår talade jag med sonen i Florida via Viber (fantastiskt, det lät som om han var i nästa rum, dessutom är det gratis via Viber). Idag 8.30 (Florida-tid) flyger han iväg mot Korea. Flygresan tar 15 timmar och han är framme måndag kväll (Korea-tid). Eftersom jag brukar ligga 6 timmar före honom betyder det att han flyger ikapp mig och kör om med 9 timmar. Och på hemvägen, då borde det väl bli så att han startar och kommer fram samtidigt? Hm. Tid är ett konstigt ting. Ta bara detta att det här är min yngste, min lille - ni vet! - och så åker han ensam på jobb-resa till Korea. Från Florida... milda makter. Jag minns ju så väl hur han brukade lägga handen på min hals när han var sömnig och satt i min famn... jag misstänker att han tyckte om att känna min puls där.

Nä, nu får jag lägga mig ner en stund igen, och fundera på alla saker man skulle kunna göra.