tisdag 31 juli 2012

Jag skulle sticka en sjal

men av någon anledning sitter jag nu här och stickar på ett par sockor till. Det där är en konstig process, när händerna sätter igång och lägger upp maskor till sockor samtidigt som hjärnan envist tänker sjal. Vem är det som bestämmer här hemma egentligen?


Garnet är ullgarn från Bergå, möjligen gobelänggarn. De rosa-lila barnvantarna och sockorna igår är stickade i Svarta Fårets Raggsocksgarn. Behagligt att sticka i.

Konstigt väder idag, varje gång jag lyft rumpan en cm från soffan för att passa på att gå ut i solen har solen raskt dragit sig undan och regnet har störtat ned som om det hade betalt. En minut sol, tio minuter regn. Efter ett rastlöst velande bestämde jag mig för att nonchalera solglimtarna och har suttit och stickat mest hela dagen.

... och så kom hyresvärden och skänkte mig en rådjursstek och en burk vilda hallon... !

måndag 30 juli 2012

Trådfästarmorgon

Ja, det ska ju göras. Och faktiskt så kändes det inte så betungande idag, jag gav mig på alla retfulla trådändar med samma kraft och mod och fart som värsta os-deltagaren och swoooosh (nästan) så var det klart. Mest trådar var det på de här små barnvantarna som jag stickade igår kväll:



Fördelen med sådana här alldeles vanliga självmönstrande sockor är att om man bara har lite flax och det inte är några knutar på garnet så blir det bara två tåtar att fästa...



Nu har jag egentligen bara en stickning igång, det är den där blå tröjan om ni minns den - det är knappt att jag själv minns den och lika bra att den inte blivit färdig för den var ämnad för en solig sommar. Det är en rätt mysig känsla att ha hela fältet fritt - vad ska jag starta upp? en sjal? fler sockor? vantar? Garn finns... :-)

Just som jag skrivit det lyfte jag blicken lite till hälften och såg...


... överst i handarbetskorgen. Blä då. Ensamma vantar, stickade i hast inför utställningen förra året.  Borde väl sticka makar åt dem, men frågan är ju om jag ens kan, för jag minns inte hur jag gjorde dem. Aldrig aldrig sticka EN vante.

En annan bra fråga är vad jag ska tro om vädret, skall jag rusa ut och köra sista grundmålningen på bänken, eller kommer det regna inom en halvtimme? Kanske ställa cykeln på gräsmattan och bänken under cykeltaket? Ack vad jag är resolut och beslutsam... ändå sitter jag här och babblar...

Som jag sagt förut hängde det en korg i den nytapetserade hallen när jag flyttade in. Den är väldigt praktisk att slänga nycklar och plånbok i. Men den är lite trasig. Jag har letat efter något gulligt att ersätta den med, tänker mig något i vitt, lagom stort, men hittar inget jag faller för. Så nu är frågan, skall jag kanske i stället försöka laga den här och gulla upp den lite. Hm... the pressure... of an answer...


söndag 29 juli 2012

Helt om bakfoten


Sockor och vantar stickar jag i princip alltid båda på en gång numera, med magic loop. Men en bit av hälen stickar jag först den ena sen den andra. Igår satt jag här och surade, det kom 19 mm (ett intet mot Göteborgs 30 mm på en timme, jag vet, men det kändes ändå lite som ett vattenfall) och om det berodde på vädret eller allt sågande - men huvudet var... äh, ja, ni förstår. Hur som helst, jag stickade en häl, och en till. Upptäckte att nr 2 hade blivit bättre fast jag tyckte jag gjort på samma vis. Repade upp första hälen och stickade om den. Upptäckte att andra hälen resulterat i att jag hade 4 maskor för lite - ganska mycket med tanke på att garnet är grovt och jag bara har 40 maskor allt som allt runt foten. Hm. Repade upp andra hälen och stickade om den.

Det är alltså så man gör för att få sticknöjet att räcka länge. Nu är jag någorlunda nöjd med hälarna, men det här blev nog en socka för någon med ganska stor storlek (39-40) men inte så bred fot som jag har. Snart klara i alla fall.

















Har påbörjat ett nytt projekt också. Den här har min morfar gjort.

Bänken alltså, eller ja, han har väl en sorts del i mig också förstås. Tyvärr for bänken lite illa på min balkong, så det där att ha den fernissad har jag lagt ned. Nu är den slipad och grundmålad, och nyss var jag ute och strök på ett lager grundmålning till på underdelen (återigen, jag pratar om bänken) så nu får det inte regna på några timmar. Funderar på att sätta upp en parkering-förbjuden-skylt men jag antar att flugorna inte bryr sig om sådana världsliga ting.

Min första tanke var att bänken skulle bli vit. Men nu när jag satt på huk och vevade på färg började jag fundera på ... blå? gul (ljust gul)? vit med små blomrankor längs kanten? vad tycker ni?



Slutligen,tillåt mig att presentera min petunia-stubbe! Hoppas att rådjuren inte gillar petunior.


fredag 27 juli 2012

jag kom, jag såg(ade), jag segrade

Proppad med stärkande må-bra-hormoner efter foto-passet med sjalen och peppad av Rosenvantes kommentar tog jag ett stadigt tag i min lilla blåa såg och gav mig beslutsamt på trädstammen. Ytterligare kraft  fick jag när jag insåg den övre biten faktiskt rörde sig lite lätt när jag tryckte på den... och jag vann. Skam den som ger sig. Har sågat lite varje dag, i ganska många dagar.

 Så här såg den ut när kronan var nedsågad...


 ... och här har övre delen fallit!


Fick såga från flera olika håll för sågen var ju lite för liten liksom. Börjar också få in knycken när det gäller att hugga ved. Man kan inte vara lite artig och försynt, utan det gäller att klämma i med allt man har som om man verkligen verkligen vill FÖRGÖRA klampen.


En svårighet är att sikta med yxan, det blir gärna ett helt randmönster när jag kämpat en stund.

Det ska erkännas att både vedhuggning och vedsågning är o-bra för min nacke, så jag får ta korta pass. Jag hittar också sätt att minska belastningen, det handlar en del om kroppsställning och att liksom slappna av i nackområdet/huvudet. Och så sågar jag vartannat vedträ med höger och vartannat med vänster.

Nu funderar jag på om stubben kanske fortfarande är lite för hög...

torsdag 26 juli 2012

Aeolian Shawl blockad

... och jag är så stolt så det är inte klokt. Här kommer en hel rad stolta bilder på kålbladet som blev en sjal!




Och så här såg det ut när jag blockade, det blev rena trasmattor som fick bli räddningen och medan jag stönande kröp omkring och nålade för glatta livet tänkte jag att jaha, saker är faktiskt bara omöjliga tills man börjar ta itu med dem...

Ni kommer väl ihåg hur den såg ut innan, någon beskrev den som ett kålblad och det stämmer ju rätt bra!


Lite fakta: den väger 161 gram och är stickad av skogsgrönt entrådigt ullgarn. Överkanten är 188 cm, längden från nacke till spets är 95 cm. Det största och vackraste jag stickat tror jag. Känner mig lite som om jag fått en Oscar eller något och vill liksom framföra mitt tack till alla möjliga människor som gjort detta möjligt :-). Tror jag ska bespara er det och gå ut i solens sken och såga lite på min stubbe. Det är jag inte så bra på, men kunde jag sticka och blocka sjalen borde jag kunna få ner stubben idag tycker jag.

onsdag 25 juli 2012

Skogspromenad

Igår lullade jag kring i skogen ganska länge. Såg Skogsmulles hydda på avstånd mellan träden...

... och blev riktigt besviken när jag insåg att det bara var en rotvälta. Tänkte ut ett sätt att lösa arbetslösheten. Om vi som lider av VSL (världens sämsta lokalsinne) fick en licens, en sorts förtur på att plocka svamp och bär som frodas precis intill skogens autostrador så hade det varit bra och möjligen en bra besparing för samhället (vad kan det kosta att leta upp mig om jag går vilse?). När jag tänkt ut det kom jag på att det förstås skulle vara svårt att följa upp en sådan lag, och det är där arbetslösheten kommer in. Tänk så mycket folk det skulle behövas för att patrullera skogsvägar och stigar. Nu måste jag bara tänka ut varifrån pengarna ska komma.

En svamp hade sparats intill stigen, men den fick stå kvar för jag tyckte inte den såg ut som en kantarell.

Det är den till vänster som är svampen.

Nåja, jag fick faktiskt en liten skörd kantareller till lunch och blåbär till efterrätt. Och en liten bukett vackra blommor. Dessa plockade jag dock inte:

Fick ta min syster biologen till hjälp, det är tallört. En av få parasiter i våra skogar, den har inget klorofyll. De gjorde ett märkligt intryck på mig, de ser ju ut som blommor, men av "svamp-material", och sjukligt vita.

Finare färg hade lingonen...

... och det här röda gräset...

Det var helt enkelt härligt i skogen. På den här bilden finns det en vacker fågel, men den syns inte - det är ändå en rätt fin bild tycker jag.

Konstigt det där med lokalsinne. Den här biten av skog som jag gick i igår är inte så stor, men jag kan lova att jag skulle kunna gå runt runt i mitten av den och aldrig hitta ut. När jag går på skogsvägen kan jag i mitt sinne känna väldigt tydligt att jag går mot hästhagen till, men jag kan lika lätt känna att jag är på väg åt andra hållet. Hur kan man vara så helt utan riktning, liksom? Nåja, huvudsaken är väl att man är medveten om det. Ge mig några år så kommer jag nog känna den här skogsbiten och våga mig flera steg från stigarna.

tisdag 24 juli 2012

... men idag!

Det blev inte så mycket stickat trots allt, igår...

... det kom ett paket, tack igen syrran! :-) och brevbäraren var inte han som ville fika med mig utan pappan till en av sönerna, så vi talade en lång stund om ungar, tonåringar och någorlunda vuxna söner.


... men det blev ingen blockning igår ändå, för jag fick ett annat problem. Hm, får nog fundera lite på bästa sättet att göra detta, behöver ju egentligen inte ha mattan hel under hela sjalen, väl. Eller ska jag blocka en bit i taget, och i så fall ena sidan i taget eller halva på höjden?  Den gröna tråden som skymtar på bilden har jag trätt i efter att ha läst ett tips om hur man kan får en sjalkant rak. Egentligen hade de använt en tråd längs överkanten, men det måste ju funka som ryggrad också tänker jag. Till råga på allt är jag lite osäker på vilken form den ska ha, sjalen. Om hela det bubbliga grönkålsliknande ska kunna blockas ut ordentligt är det nog lite som på bilden som gäller, inte rak överkant. Kanske till och med ännu mer uttalat som en haklapp.


Undrar vad jag gjorde egentligen, igår? Eldade liten brasa, tittade på regnet (7 mm kom det), satte etiketter på gamla inlägg, åt? antar jag. Jo och så blev jag förälskad i en sågbock av stål, lätt och fin och ihopfällbar och med taggar i greppet så att stammen man sågar ligger stadigt och bra.

Klockan 11 påstås jag ha 21 grader varmt och sådant här väder:
Ok, solen, du har en halvtimme på dig. Det är förvånansvärt milt ute kände jag nyss när jag var ute och tömde regnmätaren, himlen är vit men faktiskt med små tendenser till blå sprickor. Kanske faktiskt blir fint.

Tror jag ska stoppa en plastpåse i fickan (om jag hittar kantareller) och knata ut i skogen en sväng.

måndag 23 juli 2012

Storm

För många år sedan seglade jag i Finlands skärgård och varje dag hörde vi på radion att vädret skulle bli "molet och regnskorar" och varje dag sken solen från en klarblå himmel. Nu har meterologerna börjat visa solar på kartan - men här stormar och regnar för fullt. Är det någon sorts optimisttänkande som slagit till med de där solarna, eller ska vi hoppas på att det faktiskt klarnar upp? frampå dagen, liksom?

Jaja, jag har tänt en brasa och påbörjat ett par sockor till. Myspys.

... och skulle jag tröttna på pysandet (fet chans) kan jag ju alltid stryka eller röja runt lite i skåpen i köket. Eller dra på regnkläder och de gröna stövlarna som jag ärvt av min systerdotter och gå en höstpromenad...

söndag 22 juli 2012

Fötterna på bordet

Kalla fötter och het panna, är det vädrets fel? bra i alla fall att ha goa varma strumpor att dra på. De här blev färdiga nu. Vanliga sockor, stickade från tån med resår undertill och lite resårmönstring i skaftet. Jag hade ingen från-tån-beskrivning i tillräckligt tjockt garn så jag fick imporivsera lite. Hälen kunde varit lite smalare, men jag är rätt nöjd ändå.


Gick i alla fall ut och tog en dust med fruktträdsstubben. Det är inte precis en stubbe. Ännu. Den är två meter hög, ju, då är det väl inte en stubbe? Men det ska bli, jag har börjat såga av den i midjehöjd (min midja så klart, trädstackaren har ingen) men det är fasligt långt igenom.

Sen sågade jag mig i tummen, det var en smula onödigt kan man tycka. Det är ett så läskigt ögonblick det där när man inser att man gjort sig illa och kramar tummen i handen utan att våga titta efter om den sitter fast... fast sen måste man ju titta efter i alla fall. Nåja, det var inte så farligt och jag kunde konstatera att jag förmodligen som vanligt har ett riktigt höjdarblodvärde.

Nya projekt som jag inte riktigt har form för ännu är en ny plånbok, någon form av sol- och insynsskydd för stora vardagsrumsfönstret och upp-piffning av den trasiga korgen som så lägligt hänger i hallen för plånbok och nycklar. Samt en pärlsjal, ett par sådana här och ännu fler sjalar, bland annat Wilhelmina. Jag har också en träbänk att slipa och måla, ved som ska sågas och förstås alla röriga skåp (men dem kan jag ta till vintern).

Tre gånger har jag varit på Biltema och kommit därifrån med allt från en luftavfuktare till cykeldäcksventiler men ingen hoppa-hage-matta - men i fredags köpte min trevliga svåger en på ett annat Biltema och min trevliga syster postade den så jag ser fram emot postens ankomst i morgon. Då ska jag blocka Aeolian.

Glad att jag klippte gräset igår, det är ju full storm här igen idag. Igår var det skönt - lagom soligt och vindigt. Jag sätter spaken på haren (det är en snigel i andra änden (nej, jag skämtar inte)) och så skuttar jag fram bakom gräsklipparen med långa benet före, sjungande och nöjd. Det blir en rätt ok klippning på lite drygt 1,5 timme. Rätt ok träningspass också.

torsdag 19 juli 2012

Klar för blockning!

983 maskor att maska av var seeeegt, men nu är det gjort. Ska ta en tur till affären och passa på att köpa mer knappnålar för blockningen - så här ser min Aeolian Shawl ut oblockad i alla fall.Väldigt bubblig, ska bli spännande att se hur det går att blocka. Det är min största sjal hittills så jag är fasligt stolt i alla fall. Stickad i entrådig ull, mer skogsgrön än på bilden. Mönstret var lättstickat - nästan alla varv var lätta att få in rytmen på så att jag inte behövde titta i mönstret hela tiden. Två eller tre mönstervarv kändes alldeles omöjliga att komma ihåg - men det kan ju förstås också bero på att jag var extra trött just den gången eller så.

För övrigt har jag haft äldsta sonen med sambo här i en vecka och det var så roligt. Känner mig en smula övergiven nu när de åkt igen... De var också gulliga nog att hjälpa mig städa gamla lägenheten, så igår lämnade jag till slut ifrån mig nycklarna. Det är lustigt det där, jag tyckte inte att det tyngde mig att det skulle göras - men ändå var det som om ett ton med sten trillat av mig när jag trippade ut från hyresvärdens kontor igår.

Jag har, lite i taget, sågat ned ett dött fruktträd...

... så nu har jag en rejäl hög att ta itu med - terapi, träning och trivsel blir det av att såga ved...

Kompostlådan är på plats och jag fick två hinkar halvklar kompost med många goa maskar från en kompis igår. Blir mumma för vinbärsbuskarna så småningom. Ingen har varit snäll mot dem på länge, tror jag, så det blev inte så mycket bär i år - men nästa!

Och så planterade jag sommardahlior i en stor blå kruka nere bland vinbärsbuskarna. Det var så fint med en färgklick. I säkert nästan en vecka, tills något hungrigt rådjur hade hittat dem och bara lämnat kvar några pinnar... :-)

måndag 9 juli 2012

Väntans tider

Nej, inga småbarn i sikte - jag väntar på sotaren. Det här är en sak som jag är väldigt dålig på, jag försöker att bli bättre så det är ju bra att jag får tillfälle att träna. Att vänta alltså. Oavsett om jag vet vilken tid något ska ske (som jag inte gör i det här fallet) eller inte så har jag svårt att göra något annat så länge. Hela mitt sinne är inriktat på vad-det-nu-är och på något vis tror jag att det helt enkelt inte GÅR att göra något förrän det där är avklarat. Det värsta är att ofta får jag sedan en känsla av att jag varit duktig och gjort mitt den dagen, så det är inte säkert det blir så mycket vettigt gjort efteråt heller.

Nåja, man kan alltid sticka lite på sin Aeolian Shawl. Vad jag förstår har jag 37 varv kvar, men det kommer nog ta sin lilla tid för jag har kring 550 maskor nu och ska upp till 983 som sedan ska avmaskas. Lite orolig att garnet inte ska räcka, för min vägning var lite ungefärlig. 45% av garnet lär gå åt till kant och avmaskning.

Svårt att ta vettiga bilder på sjalar medan man stickar...

Kan också berätta att här växer det åt alla håll...

... jag har påbörjat livräddning av vinbärsbuskarna i trädgården och igår lärde mig min hyresvärd att slå med lie! Får erkänna att det såg lite vådligt ut när han kom farandes på cykel med grensax på pakethållaren och lien över styret, senare kom han knatandes med skottkärran med cykeln ovanpå, så att han skulle kunna cykla hem igen. Han berättade för mig om när han var 13-14 år och lärde sig slå med lie, på den tiden (han är 89) slog de ängarna här omkring för hand. Ja. Vad kan jag säga. Det märks att han gjort det förut.

Tyvärr är jag förfärligt allergisk, jag som trodde det gått över helt - men där ser man vilken steril tillvaro det var i lägenheten. Men det finns ju piller. 

Nej, träna på att vänta mer effektivt var det ju. Tjofftjoff - sätt fart tjejen...

fredag 6 juli 2012

Vatten över huvudet

Ja, det ösregnar och det tycker jag är rätt kul för jag köpte en regnmätare idag, av enklaste modell och jag kan se den från sovrumsfönstret. Det är vatten i den.

Idag kom jag äntligen iväg till Biltema för att byta knopparna till köksdörrarna. Det kostade mig 4000, ungefär. Nej, alltså, egentligen gjorde det kanske inte det, jag fick ju en massa andra nya leksaker också och några trädgårdsstolar (fast inte från Biltema).

Det här innehåller väldigt många olika trådar känner jag. För att ta knopparna först. Det saknades en i mitt kök och flera andra var trasiga plus att det inte var så roliga knoppar tyckte jag. Så jag köpte nya, det var bara det att jag kom hem med ett paket furu (som jag ville ha) och två paket med bok! Men! Kunde jag inte ha bara TITTAT på de förbaskade förpackningarna? Ja, det kan man ju tycka.

Det var käckt i alla fall för nu fick jag köpt mig en såg (ska såga ned ett gammalt träd), ny ventil till min cykel, stöd till pionerna och lite annat ditt och datt. Och så kilade jag in på Bauhaus för att köpa lite torv och sådant men jag kilade definitivt inte ut för det var fem säckar för en hundralapp så jag baxade mödosamt över lite av varje i min vagn. 50 l i en del, 40 l i några - men tungt var det. Betalade min hundralapp och började knö mig ut ur affären och då insåg jag två saker som var för sig inte var anmärkningsvärda men sammanlagt kunde bli ett problem. Det första var att det är nedförsbacke från Bauhaus ned på parkeringsplatsen. Det andra var att nedanför denna lutande yta hade en kille parkerat sin blanka vackra bil med släpkärra.

Jag kom ut ungefär på mitten av hans fordon, så jag skulle alltså bli tvungen att förflytta mig själv och min elefant till kundvagn i sidled/nedförsbacke för att liksom runda honom. Jag valde att försöka runda släpkärran, tänkte det var bättre att krocka med den än med bilen.

... och där har vi det. Ta sig vatten över huvudet, alltså. Jag hade definitivt inte kroppskrafter och egen tyngd nog att förflytta oss i sidled. Minsta lilla försök resulterade att vagnen började kasa nedåt i stället.

Jag kanske inte är oövervinnelig som jag så gärna tycks tro? ska jag kanske överväga om det där trädnedsågandet också är omöjligt?

Och nu har jag varit två gånger på Biltema, helt inställd på att köpa en hoppa-hage-matta för blockning, men båda gångerna har det varit tomt i det facket. :-(

onsdag 4 juli 2012

Sen sist

Oj vad tiden går fort och jag långsamt :-) Nåja, jag får ryck av energi och då blir det lite gjort en stund. Igår byggde jag om en hurts till ett skåp (och eftersom jag är programmerare måste jag förstås säga att jag ägnade mig åt refaktorering), ställt en hylla på en annan, packat upp lite här och lite där och i morgon blir det en ny tur till tippen. Härligt!

Och så blommar doftpionerna nu. De är helt underbara, den här är 20 cm tvärsöver - det ser man inte riktigt på bilden, jag skulle haft med någon bra referens kanske.

Ett gott tecken är att när jag inte precis orkar något annat så stickar jag igen, liksom hungrigt och med fart. Vill bli klar med min aeolian shawl så det är mest den som gäller. Den är lättstickad, utom att de där nupparna stoppar upp stickningen en del, särskilt när man ska sticka ihop dem från avigan.

Så här soffhörnet ut just nu:

Nu tror jag att jag ska traska iväg till självplockningen några hundra meter bort längs vägen och så sakteliga plocka mig lite jordgubbar.