söndag 18 november 2012

Dagarna går så fort!

Eller så är det jag som tänker sakta - för jag tänker "idag ska jag blogga" och vips har det gått nästan två veckor och har jag bloggat? å inte då....

Har inte handarbetat heller sen sist, nästan! På tåget till och från Södertälje förra helgen stickade jag på min glittriga blå sjal, och igår bestämde jag mig för att jag nu uppnått största möjliga irritation över trassliga hörlurssladdar, så då virkade jag in dem:


Härlig helg hos äldste sonen med sambo, de pysslar om mig och ger mig god mat och tar med mig på utflykt - och vi pratar och pratar. På söndagen for vi in till Stockholm. Lite utsikt, lite Gamla Stan och naturligtvis en stickaffär (vi gick inte in...). Och bio tillsammans med sambons mamma - vi såg "Balladen om Marie Kröyer". Väl värd att ses! Jag grät förstås... En eloge till publiken, en så tystlåten och koncentrerad publik har jag tidigare bara träffat på bybion här hemma. Knappt ens ett påsprassel...





Jaha, och så närmar sig min favoritmånad... Jag vet att det är för tidigt att tänka på jul - och jag blev lite ledsen över att en del affärer i Stockholm hade julgran redan! - men har man yngste telningen i Florida så måste man börja tänka. Också om man ska tillverka några julklappar. Hur ska jag lyckas luska reda på hyresvärdens skostorlek? tänkte mig ett par varma vackra sockor till honom nämligen.

I fredags försökte jag måla mig ett kalenderljus. Hahaha... ja, det är inte ens "så där" - det var framför allt siffrorna som blev ett skämt. 

Men det var kul och lätt så om man håller sig till hjärtan eller abstrakta mönster kan det bli fint med lite övning.

För att få vattenfärgen att fastna använde jag flytande tvål i stället för vatten.


1 kommentar:

  1. Aha! listigt att virka in sladdarna, det måtte ju gå lättare än att sticka!
    Jag vill också ha vuxna barn som tar mig på utflykt, men det dröjer väl kanske några år ännu...
    Kalenderljuset blev ju personligt, även om det inte blev helt perfekt.
    Jag tänker jämt att jag ska sticka sockor till folk som uttryck för min tacksamhet men det har inte riktigt blivit av ännu, en sjal dock till en ängel som flög förbi i våra liv, alltid något!

    SvaraRadera