fredag 12 oktober 2012

Sticka stack stuckit

Stack emellan med ett par röd-gula sockor i odefinierat ullgarn. Inget märkligt, stickade från tån och upp, avslutade med några räta röda varv. Skön kvällsstickning för trött person. Kan bäras med uppdraget skaft...

 ... eller lite tillknöcklat.

Har också blivit stolt ägare till denna flanellpyjamas.
Mina pyjamasar brukar annars bestå av slitna långärmade t-shirts och mjukisbyxor av tunnare slag, eller långkalsonger. Så jag tyckte jag kunde få en som verkligen är en pyjamas. Förmodligen blir jag den skojigaste sömntutan i trakten - kanske till och med kan skrämma inbrottstjuvar på flykt om jag skuttar fram, randig från topp till tå, och hojtar något vildsint?

Igår ringde läkaren och frågade hur jag mår. Jag måste säga att fast vårdsystemet väl går på knäna och många tyvärr har dåliga erfarenheter så har mina 11 år i vården på det stora hela varit mycket bra. Jag har träffat läkare, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, terapeuter/psykologer och sköterskor. Ibland har jag tyckt synd om dem, de har strävat så hårt för att få mig på rätt köl och jag har fått testa akupunktur, tens (transkutan elektrisk nervstimulering), KBT (kognitiv beteendeterapi), sjukgymnastik och olika mediciner och som en bumerang har jag återvänt med all min värk och vånda. Att kunna säga till Dr D igår att jag kunnat konstatera att man inte kan dansa när man stryker var skönt, inte bara för att jag faktiskt mår bra utan för att han verkligen lät glad över det.

Och så har jag uppnått ett av mina mål inför flyttningen i våras. På min lista (älskar listor) fanns att inte flytta något som inte var tvättat och struket. Nåja, nu har jag nedkämpat att-stryka-högen. Lite i taget - och tänk så mycket bättre plats jag fick i linneskåpet! Härligt!

Så här ser det ut:

Nej, det var visst veden som jag börjat stapla under cykeltaket. Får ta så mycket jag vill av fällda träd hos syrran, så jag sticker dit och sågar av lagom stora stubbar. Klarar inte så många per dag, men vadå, det finns ju många dagar!

Linneskåpet har jag ingen bild på, däremot de vackraste äpplena mot den vackra himlen igår. De där äpplena som man inte når. Det är Ingrid Marie.

3 kommentarer:

  1. Ta det försiktigt när du hoppar ner från bordet :))
    Ett tips hur man kan göra för att få ner frukten:
    På en del av vår mark har vi äppleträd men tyvärr inga äpplen längre. Där, under ett av träden, ligger en låång pinne kvar med tre spikar i ena änden. Använd av någon som länsat träden. Finns inte ens fallfrukt kvar.
    (Det funkade med plommonen också)

    SvaraRadera
  2. Jodå, 3 stora äppleträd (2 m ätliga äpplen) och 2 plommonträd har vi på en gammal tomt där vi har rivit huset för att bygga nytt så småningom. 5-600 meter hemifrån.
    Inte ett skrutt finns kvar ens. Bara den långa påhittiga pinnen.
    De smaklösa äpplena åkte nog med av bara farten.

    SvaraRadera
  3. Riktiga go-sockor, både att sticka och att ha på!
    Vi har numera en vedklyv, en hiskelig apparat som jag är lite rädd för... :-(
    Härlig blå himmel, härlig höstbild!

    SvaraRadera