söndag 14 oktober 2012

Jag skrev ett mail

Ibland blir man påmind om hur skört livet kan vara, och hur svårt. Jag skrev ett mail till en gammal skolkompis och fick svar från hennes man. Så grått och tungt det blev och så många olika känslor det rev upp. Någon gång i våras klippte jag ned gullrankor och planterade fyra krukor till henne, som hon skulle plocka upp vid tillfälle. Dem har jag kvar. Fyra krukor med gullrankor. Det blev aldrig något tillfälle. Det får mig att tänka att man inte ska förlita sig på att tillfällen uppstår av sig själva, utan skapa dem. Inte för att gullrankorna gjort någon skillnad. Men ändå.

4 kommentarer:

  1. Ibland är det bra med gullrankor för det blir liksom lite tydligare så, så att man minns att inte ska vänta på tillfällen...
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Sorgligt - och dessvärre en del av livet som ändå händer. Carpe diem är ingen underdrift.

    SvaraRadera
  3. Sorgligt! Det blir många tankar som snurrar runt. Var med om en liknande sak för ett tag sen, inte roligt!

    Tack för din kommentar hos mig!

    Ha det så bra!

    SvaraRadera