tisdag 31 juli 2012

Jag skulle sticka en sjal

men av någon anledning sitter jag nu här och stickar på ett par sockor till. Det där är en konstig process, när händerna sätter igång och lägger upp maskor till sockor samtidigt som hjärnan envist tänker sjal. Vem är det som bestämmer här hemma egentligen?


Garnet är ullgarn från Bergå, möjligen gobelänggarn. De rosa-lila barnvantarna och sockorna igår är stickade i Svarta Fårets Raggsocksgarn. Behagligt att sticka i.

Konstigt väder idag, varje gång jag lyft rumpan en cm från soffan för att passa på att gå ut i solen har solen raskt dragit sig undan och regnet har störtat ned som om det hade betalt. En minut sol, tio minuter regn. Efter ett rastlöst velande bestämde jag mig för att nonchalera solglimtarna och har suttit och stickat mest hela dagen.

... och så kom hyresvärden och skänkte mig en rådjursstek och en burk vilda hallon... !

4 kommentarer:

  1. Vilken present du fick och vilka ljuvligt snygga sockar du gör.
    Jag har lite så med vantar, det blir liksom ett par till hela tiden, man behöver inte tänka stickorna går ju av sig själv. Nu memorerar jag cykelsade, får se vad det blir efter koftan jag gör nu, vantar eller cykelsadel. :)

    SvaraRadera
  2. Vilket vackert mönster på dina sockor. Inte konstigt att händerna väljer sockor åt dig.
    Rådjurstek är gott att få. Hallon också, förstås.

    SvaraRadera
  3. Men guva snygga, vilket mönster! Och det är kanske tur att vi inte riktigt har klart för oss hur mycket vi egentligen styrs av hjärnan...
    Den där hyrevärden tycker jag du ska vara riktigt rädd om...

    SvaraRadera
  4. Åh, så fina!
    Jag tror att man i hög utsträckning ska lita på händernas val. Dock har jag lagt märke till att ibland har jag någon "propp" som måste bort, händerna väljer men något i mig vrider sig irriterat...då och endast då måste huvudet ta över!
    Det bästa jag fått av min hyresvärd är en reflexväst...ska vi byta? :-)

    Nej, jag skojar inte med färgen på ull och färdigt garn. Det är klart attkameran alltid skojar lite men mest handlar det om att det ospunna är så luftigt.

    SvaraRadera