onsdag 2 maj 2012

I slagsmål med ett staffli

Jag skall glatt erkänna att jag aldrig blivit kompis med mitt stora staffli, trots att jag haft det i säkert 20 år. Det vill aldrig riktigt ha "rätt" lutning, eller så halkar benen iväg och alltihop välter, så där saaaakta ni vet, men ändå på något vis omöjligt att hinna rädda. Det senare har jag löst genom att sätta lagom långa snören från ben till ben - jag är väl för klen i nyporna och kan inte skruva åt tillräckligt hårt. Men även då tycker jag ofta att den står snett. Alltid något man kan bli känd för, kanske: "var inte det hon som alltid målade motivet lite snett över duken?"

Men värst av allt är när jag ska fälla ihop det. Trycka in benen till kort längd går ju bra.

Men sen är det det där att få till ett platt paket, jag vrider hit...

... och dit, och själva golvet bleknar av irritation...

... tills jag slutligen lyckats vika in allt som står ut - inte säker på att det här är "rätt", men tillräckligt rätt i alla fall! Pust!

Tacka vet jag mitt lilla bordsstaffli, det kan jag ha i knät och det har liksom bara två lägen - utfällt/ihopfällt. Men så får jag storhetsvansinne och köper en stor duk och då blir det svårt att måla i knät.

2 kommentarer:

  1. åh så gla jag blir. Vi är alltså fler som har staffliförpackningssvårigheter. Nu behöver man ju inte brottas med det varje dag, men det är nerpackningsstunderna man kommer ihåg:)))

    SvaraRadera
  2. Nej, att fästa trådar är verkligen ingen höjdare.. de borde fästa sig själv.. :) Jag har det mönstret flera, flera gånger, så nu stickar det nästan sig själv.. Nästan.. Jag har aldrig vikt ihop ett staffli, men jag tycker det ser bra ut! :)

    SvaraRadera