fredag 20 april 2012

Varför så många?

När jag står i jordkladdet på våren och planterar om dem undrar jag varför jag har så många. Men sen så kommer jag ju på att det är för det här:
Sapphire kisses

Mångfald

Köksfönstret just nu
 Men också för att när jag råkar bryta av ett friskt blad vid omplanteringen så kan jag inte låta bli att ömsint sätta bladet i lite jord och sen hinner man nästan glömma bort dem när man får syn på de här små baby-plantorna:

Är de inte söta? Det är något alldeles speciellt med växtkraft ändå. Och de där som blommar nu, nästan alla har kommit ur just sådana här små krukor, bortglömda i något hörne här hemma.

Sittunderlagets mönster har jag lånat från en väska på Ravelry. Jag tänker sticka det igen, ska bara tänka ut på vad, mer i färg och med mer nyanser i garnet för jag tycker det är så fint och nu börjar jag få upp farten med att hålla de två garnerna över fingrarna på ett smartare vis så det blir jämnare. Det är ett bra mönster på det viset också för övrigt, eftersom det inte är så många ställen där det är långa avsnitt av bara ena färgen. (Det syns inte på bilden men sittunderlaget är mörkgrönt i botten!)

3 kommentarer:

  1. Dina blommor är så fina, tänk om man hade haft lite gröna fingrar också...

    SvaraRadera
  2. Hur bär du dig åt? Jag vattnar för lite och de torkar bort och dör, jag vattnar för mycket och de raketruttnar inför mina ögon...och dör.
    Dina är verkligen jättefina!

    SvaraRadera
  3. Mm, jag tror det till viss del handlar om att hitta "sin" sort. En del har underbara pelargonior t.ex, dem har jag aldrig lyckats med. Och begonior har en tendens att redan i hallen ge upp andan. Med saintpauliorna är det så att de trivs i ena halvan av lägenheten, men inte alls i den andra. Och med mig, tydligen. :-)

    SvaraRadera