lördag 22 december 2012

Segaste julpusslet någonsin


Hejsan svejsan - det snöar! Inte mycket men lite. Det är liksom lite mysigt i alla fall... Det ville inte fastna på bild, dock.

Igår uppfann jag en ny variant av Napoleonhattar. Det var inte riktigt med flit, men som min bror sa, de kommer vara länge för man får tugga och tugga...

... Ja, för jag malde mandeln i min magicbullet - fort och lätt. Den gröna färgen på mandelkulorna - perfekt. Hattbrättena lagom tjocka, mördegen snäll och lätthanterlig. Som alltid föll förstås hattbrättena ned på några när de var i ugnen - dem får man smaka på. Slängde glupskt in en hel kaka och tuggade... hm? Något i helt fel konsistens mitt i den goda mandeln.


Ja ni ser. Tre små bitar gummilist är hittills upphittade men där är en bra bit som saknas fortfarande... En vän föreslog att man kunde ha det i stället för mandel i gröten: hitta en bit gummilist och du får önska dig något! fast jag känner att det kanske strider mot vett och etikett att bjuda på en kaka med orden "om du skull råka hitta en bit gummilist får du spotta ut".

Desto nöjdare är jag med julköttbullarna som jag gjort nu på morgonen - de är helt traditionsenligt allting annat än runda. Trekantiga, platta, konformade - inte två som liknar varandra. De smakar gott, och jag har nått en ålder där jag med upphöjt lugn kan konstatera att runda köttbullar är inget för mig.



Jag önskar er alla en riktigt härlig jul!

onsdag 19 december 2012

En bloggpost för att utrota polio


Världsdel efter världsdel blir poliofri och möjligheten att helt radera den dödliga sjukdomen från jordens yta är inom räckhåll. Det är ingen lätt uppgift men det går. Och du kan hjälpa till. 
Förra året upptäcktes endast 650 fall av polio i världen. Det är inte många men bara några få fall gör att sjukdomen sprids och skördar barns liv. För att helt utrota polio krävs att man vaccinerar varenda unge i varje by. Det gör UNICEF. Genom världens största hälsokampanj ser de till att miljontals barn världen över får vaccin och skyddas mot sjukdomen. Köp vaccin och hjälp till att utrota polio!
För att barn ska få ett fullgott skydd behövs tre doser vaccin. I UNICEFs gåvoshop kostar 60 doser 72 kronor. Det räcker för alltså för att rädda livet på 20 barn.
ps. Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.


Poliovaccin
UNICEF/Pelle Bergström
För att ett barn ska få ett fullgott skydd krävs tre doser vaccin. I gåvoshopen kan du köpa 60 doser för 72 kronor, vilket ger 20 barn skydd mot den dödliga sjukdomen.

tisdag 18 december 2012

Färdiga!




Jag skulle ha stickat skaften lite längre så hade de sett mer proportionerliga ut - men nåja, jag är nöjd. Nu hoppas jag bara att de är lagom stora till de fötter som är tänkta att bära dem. För mina 39:or är de klart för stora i alla fall, hade tänkt ta ett kort på det för det såg roligt ut, men det glömde jag förstås innan jag packade in dem.

Paket till rara svärdottern är ivägpostade, tandläkarbesöket idag gick bra (tandkronan klickade på plats hur fint som helst) och igår vann jag i julquizzen igen - bara en musmatta men ändå. Huvudet stormvärker - men ändå känner jag mig faktiskt mer på G idag än igår (och dagen före det och dagen före det... ) .

Att jag inte precis är någon tuffing på vinterväglag är ingen hemlighet - men igår var det nästan lite spöklikt. Jag körde modigt upp på vår lilla isiga väg och tog det lugnt och försiktigt hela kilometern (haha, ja, längre är det inte!) fram till kanten av samhället och där var det som om jag körde in i en helt annan värld. Lite av Narnia-känsla! På andra sidan var det mer som en vårdag, bara blött helt enkelt.

Nåja, man vänjer sig säkert - redan idag kände jag mig faktiskt tuffare. Och då var jag ju ändå på väg till tandläkaren - det brukar inte precis locka fram mina tuffaste sidor!

lördag 15 december 2012

Tung snö idag

Gav mig ut med snöskoveln mellan morgongröten och morgonkaffet - uj vad det var tungt idag. Kramsnö. Men tur jag gick ut för det lägger sig utanför ytterdörren så det var nästan lite svårt att ta sig ut. Får hålla koll där...

Träffade på hyresvärdens son och för en gångs skull dök rätt fråga upp i skallen liksom på en gång, poff, så där - jag brukar annars höra till den där molokna skaran som kommer på vad jag ska säga/fråga några timmar för sent. 47. Hyresvärden har skostorlek 47. Hm. Skulle ha valt ett mer snabbstickat mönster känner jag. Har konstaterat att jag nog behöver 27 cm fot innan jag börjar maska av för tån...

Ja, här kan jag inte sitta och blabba, nu blir det kaffe och stickning...


fredag 14 december 2012

Vilken lättnad...

Det är nog flera anledningar till att mina julförberedelser ilar fram som en pulka på en sandgång, men en av anledningarna lokaliserade jag igår till mitt röriga garnförråd. Jag har ont om utrymme här, det är den enda nackdelen jag kan komma på med den här stugan. OM jag en gång köper stället kommer jag satsa på ett större badrum och en liten förrådsbyggnad, kanske med garage...

Garnet var, i plastpåsar, intryckt hur som helst i några hyllor bredvid skorstensmuren. Dessutom några lådor kvar, främst vävgarn. Men nu... dadam-dadam:

Okej, jag har några lådor kvar på golvet. Passade på att röja bland gamla UFOn. Jag hör inte till dem som tycker att man ska tvinga sig att läsa färdigt tråkiga böcker, livet är för kort. Vad gäller UFOn kan man göra några försök att tänka om och tänka rätt, eller inspirerat göra det attraktativt på något vis - men om det fortsätter att kännas plågsamt - ut med dem!

Ja, jag repade upp några trista ting, kastade faktiskt några också. Kvar blev, utöver julklappssockorna till hyresvärden, tre stycken UFOn som jag borde kunna klara av i vinter.

En make till den här vanten...

... och en make till den här sockan...

... samt sticka färdigt den här toppen som jag tror jag minsann har hållit på med lika länge som jag skrivit i bloggen:

(Rosen hör inte dit, men den bröt så bra i färgen...)

Som ni förstår är jag inte särskilt bra på makar.

torsdag 13 december 2012

The end

Jaha, det var faktiskt en turdag igår. Först var det ju stickningen. Sedan hittade jag min tovade vante som försvann första kalla dagen. Den fanns bland veden. De är inte så supervackra, men jag tror aldrig jag haft något så varmt på händerna. Jag kommer in med varma fingrar hur kallt det än är ute.


Och så vann jag 100 kr på en julquizz.


Så jag köpte en trisslott. Men det var för sent. Då var den slut, turen.

onsdag 12 december 2012

Toktur

Ibland blir det rätt fast man inte ens tänker... eller kanske just för att man inte tänker? Bestämde mig för ett mönster från Tofta som jag såg på ett par vantar:

Ja, till hyresvärdens julklappssockor alltså. Och det var inte det att jag tänkte ALLS på ihoptagningsproblemet. Men jag räknade inte, orkade liksom inte fullfölja min tanke utan gjorde första ihoptagningen på mönstret första varv. När jag stickat en liten bit till tänkte jag faktiskt till.


Då tänkte jag "jag orkar inte tänka till". Och bestämde att om det blev alldeles tokigt när alla ihoptagningar var gjorda fick jag väl lägga till eller ta bort någon extra maska, eller helt enkelt avsluta Tofta-mönstret och göra några ränder emellan...

Men ibland händer det faktiskt. Det gick precis jämnt upp! Två rankor blev en precis när ihoptagningarna var klara. Nu ska jag bara lägga på en rem och sticka rakt fram med full fart...

tisdag 11 december 2012

Efter mycket om och men

har jag idag fått en bekräftelse från Datainspektionen att de diariefört min skrivelse om Bonprix...

Ja, jag vet! jag har liksom alldeles glömt bort hela grejen nu. Det var en dålig vara och ett dåligt bemötande, skitsaker egentligen men jag blev öhrm, arg kan vi säga. Och argare och argare blev jag allt eftersom, när Bonprixs kundtjänst serverade mig olika lögner om att de raderat mitt konto - fast jag fortfarande kunde logga in och se alla mina personuppgifter, beställningar osv och de inte ville ge mig namnet på någon ansvarig.

Sedan började en ganska snurrig brevväxling med Datainspektionen. De får antagligen väldigt många mail med frågor om vad som gäller enligt personuppgiftslagen - så de läste väldigt slarvigt och svarade goddag yxskaft. Varje gång jag svarade på deras mail fick jag svar från en ny person. Men det var ju käckt, för till slut var det en som läste vad jag skrev. Hon svarade mig att jag skulle skriva till Bonprix en gång till så att jag fick ett skriftligt besked från dem om att de inte tänkte radera mina uppgifter i sitt kundregister. Hon tyckte det lät "väldigt underligt" men om Bonprix stod fast vid vad de sagt till mig var Datainspektionen intresserade av att ta del av detta skriftliga besked.

Så det gjorde jag. Jag frågade Bonprix om jag fattat det rätt att de inte kan radera mina uppgifter och frågade dessutom om mina uppgifter så småningom skulle komma att bli bortsorterade ur registret.

Bonprix svarade snällt att ja, det var rätt, de kan inte ta bort mina uppgifter och de kommer inte att tas bort senare heller utan blir kvar i registret.

Detta vidarebefordrade jag till Datainspektionen och sedan glömde jag bort alltihop. Men idag kom då ett besked att min skrivelse mottagits av Datainspektionen och fått ett nummer som jag kan använda om jag har frågor.

Det var första gången jag fick ett diarienummer från dem, så jag förmodar att nu tog de det hela på allvar. :-)

Jag har normalt inte ont av att jag är registrerad här eller där och jag vet ju sen innan att väldigt många företag man handlar från på nätet inte alls gallrar i kundregistret efter lämplig tidsrymd. Men när de retar mig....

måndag 10 december 2012

Recension

Hm, ok, jag får nog dra i några resårband i linningen på min lilla yllekjol. Idag har jag leggings och kjolen/rumpmudden och får hela tiden ta ett tag och hala upp den en bit. Lite småirriterande när man känner sig hejig och energisk. Men det känns varmt och gott. Utanpå jeans åker den inte ner.


Glömde säga att den är stickad av olika yllegarn, en del alpacka också. Ett av garnerna är ett sockgarn så där ingår väl lite polyamid eller så.

Tänker sticka mig mamelucker också, men i tunnare garn - baby merino eller något sådant - så att de går att ha under kjolar och byxor. Blir ett större projekt - eller långsammare menar jag. Storleken är väl densamma oavsett plagg till mig. En sådan här kjol stickar man ju ganska fort, stickor nr 6 och bara runt runt.

Annars kan man ju faktiskt tumma på fåfängan också, och ge sig ut i minusgraderna iförd fodrade överdragsbyxor/skidbyxor. Det hade jag när jag reste till mamma i helgen. Med tre tåg- och bussbyten och väntan i minus tolv grader var det skönt.

Tack för skomätningar! Sonen mätte en lågsko, den var 32 cm och han har storlek 46. Men en lågsko sitter ju tajtare - tror nog Cecilias gissning på storlek 44 är rimlig.

 


söndag 9 december 2012

Restgarnsrumpvärmaren klar

Funderar på om jag verkligen måste fästa trådarna - de kan väl ge lite extra utfyllnad och värme? Nåja, vid närmare eftertanke avstår jag kanske från utfyllnaden. Ok, ska göra det "sen", men här kommer den i alla fall.

Uppifrån...
 ... framifrån - en helt strålande bild, eller hur... ljusets drottning osv...

... samt en kraftigt retuscherad bild. Vad jag retuscherat bort kan man ju fråga sig, fanns väl inget att trolla bort?

På väg till mamma på tåget i fredags och sedan pratandes i soffan stickade jag skaften till hyresvärdens julklapp. De ska få lite mönster på fötterna, med en mörkare grå färg.

Största problemet är att jag ju inte kan fråga honom om storleken - men i morse smög jag mig helt bakslugt ut med en stor stållinjal och mätte hans fotspår i snön. 32,5 cm blev det vilket spår jag än mätte - sen får jag väl räkna med att hans fot är några cm kortare, det där var hans grova vinterstövlar. Det verkar så väldigt stort - hur långa herrskor står det i er hall?

Retuscheringen? ja, alltså här är väldigt rörigt. Jag städar nämligen.

torsdag 6 december 2012

Med posten!

Ha! Idag fick jag dumlekola med posten igen! Tänk vad man kan bli glad för en sådan liten överraskning. Annan avsändare denna gång, och ok, själva huvud-försändelsen var ju det viktiga:


Big Delight, 100% ull och färgen heter Skogsbär - det gick liksom inte stå emot en spontanbeställning där. Tänkte först att jag skulle sticka en rumpvärmare av det, men nu stickar jag ju en sådan i annat garn, så vi får se... Så länge kan jag klämma lite på det och titta på det - det har en mörkare mustigare färg än på min bild.

Ja, och så när jag sticker ned handen i påsen så får jag något knöligt i handen, en liten påse med kvittot och - ja, det blir ju ingen överraskning nu eftersom jag skrev det redan i första meningen, men det är så med mig, jag har liksom inte riktigt tålamod att behålla hemligheter för mig själv. Om jag kommer ihåg poängen i roliga historier har de en tendens att komma ut först. Jaja.

Igår lyckades till slut min yngste son lämna Korea - efter åtta timmars väntan på flygplatsen (snöstorm där också) kom han iväg på ett plan - men bara till Tokyo där han fick gratis mat och hotell. Nu väntar jag på meddelandet att han är i soliga Florida igen, förhoppningsvis framåt kvällen någon gång. Tror jag. Hoppas jag.

Min äldste son, om ni undrar, är hemma hos sig i Södertälje och gör slut på pappersnäsdukar.

Och regnmätaren ligger i vasken och smälter. Den har spruckit - ha! där fick den!

tisdag 4 december 2012

Tjoho!

Jag har en kompis som lagt ett speciellt filter i epost-hanteraren för mig, bockat i att jag aldrig skriver skräp (det kan ju ifrågasättas förstås :-) och att mina mail alltid ska hamna i inboxen - ändå trillar mina mail ibland in i skräpboxen. Det där har gjort att jag numera drabbas av en vag obehagskänsla varje gång jag skriva ett ämne till mina mail - likadant här på bloggen. 

Med epostbreven har vi inte kunnat hitta något mönster. "Idag är det tisdag" kan gå bra, men "Idag är det torsdag" kanske klassas som skräp. Jaja, det kan ju vara något jag skriver i brevet också, jag brukar ju skriva massor med oanständigheter och svordomar... (eller hur)

Min biltur till byn igår kunde blivit avbruten innan den hunnit starta - det var så halt att jag höll på att inte komma ut på vägen ens. Men jag tog sats och till slut gick det så bra att jag nästan åkte ned i diket på andra sidan vägen. Sen gick det som en dans, en liten sväng hit och en liten sväng dit - som tur var hade någon god själ sandat i krokebacken som avslutar min lilla väg mot samhället. 

Idag ska jag ingenstans, på sin höjd en promenad, så let it snow, let it snow, let it snow... Jag stickar vidare på min lilla kjol, funderar på om jag har tänkt ha den så här:

eller så här:

Jag får säga som folk alltid skriver på Tradera "den är finare i verkligheten". 

Jo, måste berätta, jag utökade mitt teknikägande med en liten högtalare. När jag ska sova lyssnar jag på en bok och löser korsord, men det har varit så krångligt med hörlurssladden. Visst ser den lustig ut, eller kanske lite som en läskig fästing?

Har börjat fundera på hur jag ska fira det när jag passerar 5000 besökare här på bloggen. Lotteri, kanske... 

Nu har nog disken blivit lättdiskad i det heta vattnet - here I come.

måndag 3 december 2012

Rumplapp

eller kanske rumpmudd? eller helt enkelt kjol. Tänkte jag kan dra den utanpå jeansen för värme när det behövs. Just nu behövs det. Stickar av restgarner i ull - om jag sedan trivs med metoden blir det nog en till.

Det är grå-rosa och vinrött, men det kan man ju inte se på bilden - första bilden jag tog såg ut att vara tagen med svartvit film.

Igår var jag en sväng i skogen och plockade kvistar att tända brasan med. På ett ställe ligger det plankor som man kan gå på för att inte bli geggig om fötterna (dvs, nu är det ju fruset i stället) och det var det någon som hade gjort:

Såg så rart ut på något vis, likadant på nästa planka. Även djur vill hålla fötterna så torra som möjligt.


Om jag inte återkommer har jag åkt av vägen och sitter och är arg i något dike. :-)

Tillägg: bara så ni vet, jag är hemma igen, utan någon omväg om traktens diken...

söndag 2 december 2012

Adventskalendrar

Åh, det är mysigt med adventskalendrar! Så här i början av advent, särskilt. Det brukar vara så att jag entusiastiskt följer en rad kommersiella kalendrar, blogg-kalendrar och andra varianter - sen faller de bort när jag får mer och mer omkring mig med julbak och annat.

Igår stickade jag i alla fall en ljuslykta, efter Saras mönster . Ok, jag hade inga barnmatsburkar och inte rätt sorts garn heller så jag fick improvisera lite - men jag tycker det blev fint:

Eftersom mitt glas inte har någon naturlig "axel" så som en barnmatsburk har satte jag lite lite lim i överkanten så att strumpan inte skulle halka ned.

Igår skruvade jag också upp mina brandvarnare...

... fick upp lite julgardiner och ljusstakar och tvättade lite. Det går inte precis fort här, vet inte om det är kylan som liksom segar ned mitt tempo. Minus tolv i natt. Det är strålande vackert! men ... kallt.

Nu på med massor av kläder och så iväg till brevlådan. Igen, ja. Jag har ett nytt stickprojekt i skallen, sen såg jag att andra i min bloggkrets redan kommit på den strålande idéen, men det gör inget - jag ska sticka mig ett par fina ull-mamelucker. Om fingrarna vill förstås. Det är inte riktigt roligt att avstå från att sticka - å andra sidan är det faktiskt inte lika roligt att sticka när fingrarna gör ont. Det är främst långfingrar och lillfingrar som gör ont, men de andra hänger med av bara farten. Artros tror min doktor. Jaja, det finns annat roligt man kan ägna sig åt också. Tror jag.

lördag 1 december 2012

Vinner eller försvinner

Ni vet hur det är, strumpor försvinner i tvätten - fast man kan liksom inte riktigt bevisa att det var där de försvann. Om man inte numrerar strumporna före tvätt förstås. Därför är det med en viss glädje jag nu kan presentera en sak som i stället dykt upp! Bevisligen!


Det här är inte en bildgåta, för jag har inte svaret på vad det är. Igår förmådde jag mig äntligen att sortera upp några olika askar/lådor/påsar där jag i flytthetsen i somras slängde ned saker jag skruvade ner och löst grejs som inte hörde hemma någon speciell stans osv, plus att mitt skruv-skrin vält i en av påsarna.

Det mesta kände jag igen, vem känner inte igen en skruv, liksom? men den här grejen... Jag kan ju till och med komma med en någorlunda vettig gissning: vrid den 90 grader och skruva upp den, simsalabim så kan man (äntligen, antagligen) få upp den där .... öh. Ja, vad är det man får upp? Hm. Hur har jag kunnat glömma en 20 cm stor pryl så totalt? eller har den råkat trilla ned bland mina saker så där lite av sig själv? liksom? Efter visst funderande har jag nu bestämt mig för att vira in den ihop med några andra oförklarliga ting och lägga dem längst in i något skåp. Känns inte helt säkert att kasta bort den...

I natt var det minus tio grader, nu kommer solen fram över träden och det ser ut att bli en strålande dag. Får palta på mig ordentligt med kläder och promenera ut på braständarris-plockning. Hyresvärden frågade igår om jag ville ha en julgran, men jag stod fast vid mitt beslut att inte ha någon. Ska ta in granris, för doftens skull...

Nu får jag be er hålla tummarna att det inte blir fler ombokningar av sonens flyg från Korea tillbaka till Florida. Just nu är han inbokad på onsdag, 4,5 vecka blir det då fast det var sagt 2 från början.




Ser ni att det är äpplen kvar överst i trädet? :-) och solen... Nej, åter till den kombinerade jul- och flyttstädningen...


fredag 30 november 2012

Snöigt

Så mycket trevligare det ser ut med snön, jämfört med geggan jag omgivit mig med hela hösten! Jag har börjat, bara väldigt lite, med advent...

Som vanligt ska sovrummet få en vilosam pyntning i mörkblått, vitt och silver. Ja, och så har vi skickat små adventspaket till yngste sonen (som fortfarande är i Korea, men nu verkar det som om han till slut ska få återvända till Florida på onsdag). När jag ändå höll på med det tänkte jag överraska äldste sonen med sambo med små paket också till dem, så igår var det ju lite desperat att få iväg dem. Glad i hågen tänkte jag ta en liten trevlig snöig promenad till brevlådan - fast jag hade förstås ingen aning om när den tömdes...

... så jag kom dit en kvart för sent. Antagligen hade de inte tömt den ännu, men jag ville inte chansa. Sådan tur att det kom en buss precis då! Sådan tur att jag hade busskortet i fickan! Och sådan tur att jag sedan kunde åka med samma buss tillbaka - sista före mitt-på-dagen-uppehållet!

Konstaterade att även utan bil skulle jag klara mig fin-fint här i min stuga. Dvs, jag får bli en sådan där liten tant med dra-mat, för jag har ju ingen lust att bära hem mina varor i kassar. Att promenera till bussen, 1 km, är ju alls ingenting, men mjölk, yoghurt och potatis i kassar - då känns nog vägen lång.

Hm, funderar på om jag kanske kan fixa mig en dra-mat alldeles själv - jag har en ... vad heter det, två hjul, bottenplatta och draghandtag, modell mindre. Får fundera på det.

Någon stickning har det inte blivit. Av olika skäl. Ett är mina onda fingrar. Har fattat ett beslut, det har väl så sakteliga vuxit fram det senaste året kanske. Hädanefter stickar jag bara till mig själv och mina allra som närmaste.

Nu har jag inte tid att skriva mer - nu provar de julöl på tv så det gäller att hänga med... :-)

fredag 23 november 2012

23 november!

Jaha, så jag drog på gummistövlarna och knatade upp till brevlådan där jag träffade hyresvärden ute i samma ärende. "Kom med in så ska du få något!" sa han ivrigt och jag följde med. Kantareller! 23 november och han plockar fortfarande kantareller! Så här blir det stekta kantareller i kväll... :-)


... bra det för annars har jag haft lite motgångar idag. Mysterievirkningen tog ett tvärt stopp när jag absolut inte kunde lista ut vad anteckningarna betydde, sonen sitter fast i Korea och så är jag kall om tårna.

Ok, ok -inte precis några katastrofer. För att ta det bakifrån... sockor. Och kanske en slurk av den där glöggen med choklad och chili, det får man varma fötter av. Mysterievirkningen - inte hela världen. Och sonen? tja, en vecka till då, men sen får de allt släppa "hem" honom till Florida. Annars organiserar jag en fritagning. Kan ta med mig ... min blå handsåg?


torsdag 22 november 2012

Grytlapp för stora händer!!!

Skam den som ger sig, nu är det en grytlapp för stora händer i stället! 28x22 cm. Och det var faktiskt lite det jag var ute efter från början, tänkte på äldste sonen som har oändligt långa fingrar. Annars kunde jag ju följt Cecilias råd från förra inlägget, att vika den dubbel och virka runt kanten.

Lite lustigt var att just igår, när den här grytlappen snurrade runt (i en alldeles vanlig 40-tvätt!? hur kunde det misslyckas hela tiden förut?) fick jag ett meddelande från sagde son, med en bild. De hade tovat en grytlapp. Fast de visste kanske inte att det kallas att tova förstås...


Tänkte svara på en fråga också - vad man ska ha näsvärmare till. Ja, jo, är det bara jag som blir kall om näsan vid datorn? Fingrarna och näsan. Fingrarna kan man ju lätt fixa med torgvantar, men näsan, vad gör man med den? liten hatt med snören på? och sen får man hoppas att ingen kommer och knackar på dörren just då...

onsdag 21 november 2012

Världens största grytlapp?

För ett tag sedan stickade jag den här grytlappen av några smånystan oidentifierat garn som jag tyckte kändes tovningsvänligt. Hittills har den motsatt sig detta med beundransvärd envishet.

Den är inte så sned som den ser ut på bilden, utan har korvat ihop sig lite bara. 30x32 cm, nu ska jag göra ett sista försök att tova den så får vi se. Annars KAN man ju faktiskt vika den dubbel och använda som grytlapp ändå. För vad ska man annars ha den till?


För liten som frostskydd på bilens framruta, för tunn för att vara sittunderlag, för kort som halsduk och för stor som näsvärmare.

"Talade" just med yngste sonen i Korea, apropå frost - han berättade att det var 0 grader där i morse. Ute och inne, oisolerad fabriksbyggnad. Han hade på sig linne, t-shirt, långärmad lite tjockare t-shirt, luvtröja och jacka. Men han verkade vid gott mod, alltid skönt att höra. Numera heter han Jay (bokstaven J på engelska alltså) för varken i Florida eller Korea klarar de tydligen hans namn...

Jo, och måste berätta! Igår var jag SUR. Jättesur, mungiporna i slokande rosett under hakan liksom. Av olika skäl som jag inte ska belasta er med. I alla fall lyckades jag krångla på mig kappan trots hakrosetten  och komma mig iväg till brevlådan i mörkret (behöver reflexer men hittar ju inga!). Och halar upp ett knöligt kuvert ur lådan. Hm...? äldste sonens handstil? Japp, från son med sambo! Ett grönt kort (eftersom jag inte längre har det så grönt runt mig) och några Dumle-kolor! Om ni gissar att mungiporna frigjorde sig ur rosetten och riktigt snärtade uppåt öronen med spänst och glädje så, vad kan jag säga, ja, ni gissar rätt! Kolorna är uppätna men mungipornas riktning hänger liksom kvar lite idag...


tisdag 20 november 2012

Mysterievirkning

Det föll ut en lapp... lite osäkert varifrån, men jag tror en bok jag fått av mamma. Det är mammas handstil. Jag skulle inte beskriva det som ett helt avskrivet mönster utan mer som sådana där anteckningar man gör som stöd för minnet medan man är mitt uppe i ett handarbete.

Ingen rubrik, men eftersom det börjar med "12 m till ring" verkade det ju rätt troligt att det skulle bli en duk, stjärna eller blomma.

Jag var ju tvungen att testa! Just nu ser den ut så här:

När jag är klar kommer jag inte veta om jag verkligen virkat det som min mamma virkade eller om jag uppfunnit en egen variant. Det är som sagt var lite kortfattade anteckningar.

Häromdagen svarade jag på en undersökning om fotografering med kamera kontra mobil. Jag brukar hävda att jag inte alls behöver någon kamera, men det finns faktiskt tillfällen... Jag såg ju ekorren jättetydligt på mobilens skärm!

Har ni hört talas om vedskivning? Nä, jag tror faktiskt att jag är den stolta uppfinnaren till denna vedmodell. I stället för att såga tjocka stockar och sedan klyva dem kan man ju alltid skiva dem i lagom tjocka skivor. Ja, det görs ju faktiskt, till plankor, men då på längden. Nja, jag får väl erkänna att det bara är det att jag är lika dålig på att sikta när jag sågar som när jag ska skära tårtbottnar. Min lilla blå handsåg (som jag numera är mycket god vän med) förmår inte riktigt ta sig igenom de tjockare stockarna, och särskilt när jag egentligen är trött och borde släppa envisheten och åka hem så försöker jag då från lite olika håll men med dåligt siktande. Det här är det värsta exempel jag någonsin sett för jag brukar ändå komma igenom med bara några få "genvägar" :-)

Det är SÅ skönt att det regnar idag, för jag har en väldig träningsvärk och saker jag behöver göra inne. (Men tänk så mycket extra värme och träning jag får ut av en enda stock på det här viset!)

söndag 18 november 2012

Dagarna går så fort!

Eller så är det jag som tänker sakta - för jag tänker "idag ska jag blogga" och vips har det gått nästan två veckor och har jag bloggat? å inte då....

Har inte handarbetat heller sen sist, nästan! På tåget till och från Södertälje förra helgen stickade jag på min glittriga blå sjal, och igår bestämde jag mig för att jag nu uppnått största möjliga irritation över trassliga hörlurssladdar, så då virkade jag in dem:


Härlig helg hos äldste sonen med sambo, de pysslar om mig och ger mig god mat och tar med mig på utflykt - och vi pratar och pratar. På söndagen for vi in till Stockholm. Lite utsikt, lite Gamla Stan och naturligtvis en stickaffär (vi gick inte in...). Och bio tillsammans med sambons mamma - vi såg "Balladen om Marie Kröyer". Väl värd att ses! Jag grät förstås... En eloge till publiken, en så tystlåten och koncentrerad publik har jag tidigare bara träffat på bybion här hemma. Knappt ens ett påsprassel...





Jaha, och så närmar sig min favoritmånad... Jag vet att det är för tidigt att tänka på jul - och jag blev lite ledsen över att en del affärer i Stockholm hade julgran redan! - men har man yngste telningen i Florida så måste man börja tänka. Också om man ska tillverka några julklappar. Hur ska jag lyckas luska reda på hyresvärdens skostorlek? tänkte mig ett par varma vackra sockor till honom nämligen.

I fredags försökte jag måla mig ett kalenderljus. Hahaha... ja, det är inte ens "så där" - det var framför allt siffrorna som blev ett skämt. 

Men det var kul och lätt så om man håller sig till hjärtan eller abstrakta mönster kan det bli fint med lite övning.

För att få vattenfärgen att fastna använde jag flytande tvål i stället för vatten.


tisdag 6 november 2012

Övar på uppläggning

När jag började skolan kunde jag läsa och skriva - skrev med vänster hand. Jag instruerades att skriva varannan rad med vänster och varannan med höger. Som det snälla lilla barn jag var (det gick över med tiden) stretade jag med det ganska länge innan det slapp ur mig "måste jag skriva med höger?" och då slapp jag genast. Det fanns väl någon plan med det. Hur som helst, jag är ganska dubbelhänt, faktiskt.

I slöjden var det svårare, för jag har aldrig haft en slöjdlärare som kunde visa mig hur jag skulle göra. De visade mig hur de gjorde med höger hand och så fick jag försöka översätta det till min värld. Jag syr med vänster, jag stickar som högerhänta - men har i alla år lagt upp maskorna med vänster. Det insåg jag inte förrän min mamma tittade på en vante jag höll på med och sa: "tycker du att det är rätan...?".

Då tittade jag till på min stickning. Hm. Mycket riktigt, jag hade ju de små knutarna utåt och den slätare sidan inåt. Det är ju just när jag stickar runt som det syns.

Efter all denna text är vi då framme vid rubriken: nu lägger jag tråden runt vänsterhanden och håller fumligt stickorna i höger... det går. Övning ger färdighet.

Apropå fumlighet med pinnar har jag fått första lilla chatt-samtalet med yngste sonen som är på arbetsresa i Korea. Tänk så mycket lättare det är att vara mamma numera! Kan meddela att sängen är hård, alla är snälla och det är lite jobbigt att livnära sig med hjälp av pinnar.

Stickar på ett par pulsvärmare med flätor, en klar:

Testade med en liten blomma på:

... eller kanske en som bryter mer:

Annars är dagens fundering om garn tar mer plats i härva eller nystat?

måndag 5 november 2012

Kanske så här?

Min syster hade sett en luvhalskrage och frågade om jag sett något stickmönster som liknade detta. Efter en trevlig stund på Ravelry och lite här och där på nätet tänkte jag att tja, jag stickar väl en efter eget huvud (haha, det blev ju nästan som ett skämt, luva efter eget huvud...).

Här är min konstruktion i ett första utkast. Jag har lånat lite olika delar, t.ex är det sjalen Wilhelminas bladranka som ramar in ansiktet, och modellen på axeldelen har jag sett i olika varianter tidigare. Inget märkvärdigt där, resårstickning där man ökar över hela varvet i avig-ränderna.



Den ser inte ett dugg ut som förebilden, men jag blev rätt nöjd. Förebilden såg ut att sitta hårdare åt runt halsen, men det står inte jag ut med så min krage är lite lösare.

Om jag stickar en till kan jag gott envisas lite med att sticka axeldelen lite längre. Ska bli intressant att se om luvan blåser av huvudet vid första vindpust. Förmodligen skulle den göra det för Headvig, för hon har ju inget hår och lite mindre skalle än jag.

Stickat i ull, stickor nr 4.