söndag 30 oktober 2011

Sockorna klara och svar på bildgåtan

Klara! mina första tå-och-upp-sockor. Kul och praktiskt på en gång, det kommer helt säkert bli flera sådana framöver.
Färgen är mest rätt i lilla rutan tror jag. Maskade av med den där engelska metoden att man stickar två maskor, flyttar tillbaka dem och stickar ihop dem. Stickar en till maska och stickar ihop de två man nu har. Osv. Det blir väldigt elastiskt och bra, ser nästan ut som en liten volang upptill på sockorna, men bara när de inte sitter på.






Känner mig lite nedslagen idag. Kanske för det regnar. Kanske för att huvudvärken är tillbaka. Kanske för att son och flickvän var här i går men inte idag (alltid så roligt att träffa dem men lite sorgligt när de åker igen). Jag visste ju att det skulle bli en kort stund igår, de var egentligen och hälsade på sönernas pappa den här gången. De skulle äta lunch hos honom innan de reste vidare, och när de var hos mig var de så nära både frukost och lunch så vi drack bara lite te. Kändes en smula futtigt även om jag tog chansen att i alla fall använda mina fina tunna tekoppar som aldrig blir använda annars.

Ja bildgåtan: min kinesiska solfjäder var det...

lördag 29 oktober 2011

Blommor och väntan

Sitter här förnöjd och stickar på mitt första par sockor från tån - i Raggi så det går fort och snart är jag framme vid hälen. Ska bli spännande att se hur man får till en sådan från det här hållet. Har inte läst i förväg i beskrivningen...

Det är med alldeles rent samvete jag sitter och stickar - har gjort en flygande uppröjning här hemma och sitter och väntar på att höra ifrån son med flickvän för en flygande visit. Inte kan man begära att jag ska ta itu med något mer omfattande just nu.

Betraktar förnöjd min Dendrobium. Mitt allra första inlägg på den här bloggen visade azalean (som fortfarande är som ett vitt moln), rödblommande hibiskusen och så dendrobium med (ej utslagen stängel). Nu har första stängeln slagit ut och den har fyra nya på gång.

  

Hade för mig att blommorna på den här var knallrosa när jag fick den, men där ser man. Minne som en plaskdamm. Det bjuder ibland på roliga överraskningar, det där att minnet inte är att lita på. Jaja, det blir en del knas också, men det är egentligen väldigt sällan det gör något.

Nej, nu får de snart vakna därborta hos sönernas pappa, annars hinner vi ju inte fika innan de ska äta lunch och fara vidare...

fredag 28 oktober 2011

Sonens tröja och bildgåta

Igår började jag på sonens tröja och har redan hunnit sticka fel ett ANTAL gånger. Jag är inte van vid att det är mönster även på avigvarven insåg jag. Det är också det att mönstret inte är helt symmetriskt. Sen har jag inga fler ursäkter. Nu tror jag i alla fall att jag har hunnit göra alla tänkbara misstag så nu är det bara de otänkbara kvar och jag kan klirra på med stickorna.


Bra att de kommer på besök i morgon så kan jag få godkänt innan jag kommit för långt.

Idag fick jag ett sådant där samtal igen, från Sonera. De vill sänka den fasta kostnaden för mitt fasta telefonabonnemang och det är ju snällt, men snudd på omöjligt eftersom jag inte har haft någon fast telefon de senaste två åren. Borde de inte veta det, tänker jag? Visserligen finns mitt fasta telefonnummer kvar, men det går till min mobil och någon abonnemangsavgift har jag ju inte betalat till dem (eller någon annan) för det. På två år, som sagt var. Jaja. Det var i alla fall en levande människa, då tyckte jag det var mer obehagligt med det inspelade samtalet jag fick en annan dag - jag är helt för teknik och utveckling, men tycker inte det är teknisk utveckling att bli uppringd av en automatisk telefonfrågare. Brrr.

Här kommer i alla fall en bildgåta:
Hm. Jag ser väldigt tydligt vad det är. Men det kan ju i och för sig bero på att jag vet vad det är. 

tisdag 25 oktober 2011

Kan det vara så enkelt?

Var hos optikern igår och hon kunde konstatera att mitt högra öga tröttnat på att vara närsynt och påbörjat en återgång mot noll. Inte med någon direkt racerfart, skillnaden var bara 0,25 men det hade också påverkat brytningsfelet lite. Vänsterögat, som alltid varit det mest närsynta, har inte förändrats. Är det därför jag haft huvudvärk framme i pannan de senaste 5-6 veckorna? Det kan det vara sa optikern.

Hoppas det. Och hoppas att ögonen kan vara så snälla och hålla sig lugna några år igen sen, för det var ruggigt vad dyrt det är .... Köpte för övrigt blå bågar. Eller lila. Kanske blålila.

måndag 24 oktober 2011

Klidd och kladd och tändsticksaskar

Hela helgen har jag försökt komma på det där uttrycket "minne som en..." - ja, som en häst fast tvärtom. Jag kan inte ens komma på uttrycket. Försöker med lite olika varianter: minne som en dammtuss, minne som en fluga, minne som en... näe. Jaja, det är inte hela världen. I alla fall har jag haft en produktiv helg. Stickade färdigt min lettiska vante - dvs bara en än så länge. Det var här minne som ett plommon kommer in, det gäller att jag skyndar mig att sticka nr 2. Baksidan är randig och lite suddig tyvärr (klarare på riktigt :-).
 

Påbörjade också ett riktigt dubbelstickningsprojekt (bara provat tidigare). Jag klarar inte att hålla en tråd på varje finger utan kör med båda trådarna på pekfingret och det fungerar bra, men tyvärr kladdar det röda garnet så att det vita blir lite rosa. Trodde Bianca var ett kvalitetsgarn... Nåja, nu är då frågan om jag ska avbryta eller om jag ska hoppas att det vita blir helvitt när man tvättar den sen? Tål att funderas på.

Blev också klar med sjalen efter eget mönster... mjukaste cashmerino och djupt vinröd:

Däremellan roade jag mig med att sy några tändsticksasksbilder till julbutiken och klidda och kladda fast dem med hjälp av Karlssons klister. 


Hade besök av några som ville beställa en babykofta, gjorde en sgf-städning (störst går först) så jag vågade släppa in dem och det var väl pretty much vad jag ägnade mig åt...

torsdag 20 oktober 2011

Sjalar, Regina och svåra val

Äh, det är inte så allvarligt, det där med de svåra valen - det är mer en lätt vånda över vilken rolig stickning som jag ska ägna mig åt. Jag började på min (första) sjal, en vinröd i mjuka Cashmerino för ett tag sen, antagligen har jag uppfunnit hjulet på nytt men det var roligt att hitta på lite mönster själv, utifrån spetsmönster jag stickat förut.

...men idag kom detta ljuuuuvliga garn från Manos:

En sjal ska det bli, denna gång efter beskrivning. Någon som har något tips på en bra det-är-första-gången-jag-stickar-en-hel-spetsmönstrad-sjal-beskrivning? Något vackert men lättstickat alltså.

Sen har jag Regina nr 2 nästan klar, den sitter och torkar på en boll och framför ligger början på ett par vantar med ett mönster från Lettland (för att passa maskantalet fick jag ta bort de typiska lettiska kanterna så nu är det kanske inte så lettiskt längre) och indisk tumme - också kul att sticka.

Ikväll får jag veta vilken baby-kofta jag ska sticka till en som fått syskonbarn och i veckan som kommer får jag förhoppningsvis 17 m tyg som jag lovat att sy fodral av (typ madrassfodral, men till isoleringsmaterial) så då får jag ägna mig åt det och lägga de här andra åt sidan en stund. Undrar förresten vart garnet till den stora tröjan till sonen tagit vägen?

Strålande sol och knallblå himmel - ut på promenad så får vi se sen vilket handarbete det blir!

onsdag 19 oktober 2011

Vatten högt och lågt

Min regnjacka är inte en sådan där stilig sak i modernt material som ANDAS, utan den är gul och fullkomligt tät. Det är alltså frågan om att bli blöt utifrån eller inifrån, vilket är en smaksak. Sen är det ju en helt annan sak att om man tar på sig den så slutar det ofelbart att regna och solen lyser milt över gula träd. Så här:







Det blev en skön promenad, det blåser rätt bra och är kyligt så det var snudd på skönt med min täta regnjacka.

Tog vägen längs viken och såg alla båtar upptagna i småbåtshamnen - fast det verkar inte som om havet vill bli av med dem för det hade följt med upp på planen där båtarna är uppställda.

Det känns som om det blir kortare och kortare somrar, jag hinner knappt släpa fram trädgårdsstolarna förrän de ska tillbaka i garaget igen, och det känns som om det borde vara svängdörr hos min däckbytarkille för jag tycker inte jag gör annat än byter däck på bilen. Eller jag och jag, han alltså.


Så här såg det ut i småbåtshamnen (de flesta båtarna var någorlunda torra om fötterna, bakom mig).

tisdag 18 oktober 2011

Hurra!

Regnet öser ner så det brakar omkring huset, vinden viner och jag vaknade utan huvudvärk! Överlycklig! Ikväll blir det Jägarna 2 på bybion med grannen - kaffe och bulle i pausen och lotteri på kaffe-biljetten. Mysigt. Vet inte alls hur filmen är, såg inte den första, men det spelar inte så stor roll vad det är för film idag - det blir mysigt i vilket fall.

♪♫♫♫♫♪ ♪♪♪♫♫

måndag 17 oktober 2011

En av livets gåtor

Ni vet den där möss-gåtan? man utrustar sig ordentligt i hallen för att inte frysa om sina små öron (eller stora, kanske) och drar ned mössan ordentligt. Fem steg bort från ytterdörren sitter mössan som en liten sladdrig urblåst ballong överst på skallen, öronen är ute i kylan och risken är att mössan kommer falla av vid det sjätte steget. Känner ni igen det? Jag har provat alla möjliga och omöjliga mössmodeller men det är alltid likadant. Varför, oh varför? Vickar vi på öronen när vi går, utan att tänka på det, kanske?

Idag tog det av någon anledning tvärstopp med den gröna regina-mössan så i stället tog jag nästan tankspritt ett nystan av mjuka Balder som jag hade fått över och stickade en liten mössa. Bubblig och mjuk, lite lös i stickningen. Med den allra sista biten garn virkade jag en lite stadigare kant nedtill, bara ett varv.

Den ser inte mycket ut för världen när den ligger så där, men jag lyckades inte ta något kort på mig själv med mössan på.

Men grejen är - den sitter kvar på huvudet! Kanske just för att den är såpass rymlig och eftergivande runt om att den inte genast börjar skruva sig uppåt?

Nu passar den inte riktigt i färgen till den där kappan jag tänker köpa :-) - men jag ska minsann sticka mig en mössa enligt modellen aningen för stor och testa mina slutsatser...

söndag 16 oktober 2011

Min första...

KAL (står det för knit-along?) och min första stickbeskrivning på engelska. Hm, det kändes lite knöligt precis först, men man vande sig snabbt. Särskilt när jag hade hittat den här suveräna ordlistan, med förkortningar på svenska och engelska.

Det här var jätteroligt, så kul att se hur olika mössan Regina blev i olika garner och färger! Själv valde jag rött och vitt till min första (för det var vad jag hittade i garnlagret). Den blev så här:


Garnet är Viking Superwash, 100 % ull. När jag stickat en liten bit ångrade jag färgerna men när jag stickat en bit till började jag ändå känna mig nöjd.

Gjorde ännu en dykning till i garnlagret och kom upp med två gröna nyanser i filtgarn, så nu blir det en mössa till i samma modell.

För den som undrar finns mini-KALen hos Okej då

Den gröna blir liksom lite mildare, men det var svårt att fotografera så det blev rätt färg. Lite grönare än på bilden skulle jag nog säga.

Får sticka på flitigt för jag vill ha den färdig innan garnet till sonens tröja kommer en bit in i veckan. Det ska bli en stooor tröja (han är 194 cm lång, sa jag det?) och med flätor. Det var en hel evighet sedan jag stickade flätor så det blir spännande. Passade på att känna mig tvungen att köpa små flätstickor i KnitPro och gladde mig mycket när de kom i fredags.

Lyckades för övrigt ha sönder en av mina rundstickor igår. "Någon" hade lagt ifrån sig den helt slarvigt i soffan just där jag klev för att komma åt persiennerna. Just som jag kände hur något knäcktes under foten tänkte jag att egentligen ska man nog se sig för innan man sätter ner fötterna... Blä. Ska försöka limma den med karlssons klister, går det så går det.

Ytterligare en underbar höstdag har dragit igång här utanför - bäst jag går ut och njuter.

lördag 15 oktober 2011

Hungrig

Traskade in till biblioteket med en ljudbok som jag lånat om så många gånger att jag inte fick låna om den fler gånger via nät-biblioteket utan var tvungen att visa upp mig på biblioteket irl. Då fick jag ett helt nytt lån, liksom, och sen har jag lånat om den och lånat om den igen. Det var inget fel på boken, egentligen, mer än att jag  somnade som en stock varje kväll efter några få meningar så jag kom ju ingen vart med den. Nu är den hemma hos sig igen i alla fall och jag slipper tänka på om datumet gått ut igen. Om jag ändå bara ska lyssna på tre meningar kan jag ju sätta i någon egen cd jag har att somna till.

Inspirerad av att jag lyckades lämna tillbaka ljudboken tog jag mig äntligen för att fästa trådar och sy i knappar i en liten kofta (6-9 månader enligt beskrivningen). Lite lätt andfådd nästan, av ansträngningen att koncentrera mig på de där sista, tråkiga greppen. Det borde inte vara tråkigt för det är ju det som liksom förvandlar det till något eget och klart - men jag tycker ändå det är trist.

Så här blev den. Nej, jag ska inte bli farmor ännu, inte vad jag vet i alla fall. Jag tyckte bara det var ett så gulligt mönster och ville prova mina färdigheter i spetsstickning.

Hm, funderar på att gnälla lite, är helt ur humör och har huvudvärk (igen eller fortfarande, därom strida de lärde (i alla fall utöver min vanliga nack-huvudvärk)) och smutsiga fönster (det har inte ett dugg med vartannat att göra mer än att jag inte orkar göra något åt dem förstås) men eftersom jag nu smyg-gnällde lite och dessutom är hungrig så tror jag det är bättre jag går iväg och gör något åt det. Hungern alltså.

tisdag 11 oktober 2011

fo?

Har lagt mig till med någons uttryck UFO för unfinished objects - men frågan är om inte det här snart måste klassas som FO - failure object. Misslyckat för att den är för liten för mig, och oavsett hur smal jag skulle råka bli så kommer den förbli för liten eftersom min rygg är min rygg och den är bred.

Tänkte mig att det skulle bli en färgglad sommartopp, eller kanske en (fortfarande färgglad) väst att ha över en t-shirt. Brukar inte virka mycket så det var roligt av den anledningen också. Egentligen har jag nog bara virkat två rejäla saker (om man undantar en och annan skolslöjdsprodukt) och då drog jag första gången till med ett sängöverkast och så nu den här... saken.

Repa upp? det är ju rätt mycket fint bomullsgarn i den, men ack så tråkigt ... Den får åka tillbaka i korgen och gå under beteckningen ufo ett tag till tror jag, så kanske jag en vacker dag känner mig mogen att slänga u:et.

måndag 10 oktober 2011

Som en mänsklig vindsnurra

Jag har en längre tid funderat på om jag kanske skulle ställa undan solsängen. Det kräver en del funderande eftersom det helt enkelt är jobbigt. Min solsäng är inte som andra solsängar, den är inte så där lagom knöligt åbäkig utan ett monster. Den får plats på min balkong, men då får inget annat plats där, så de senaste somrarna har jag haft den på min lilla altanplätt utanför ytterdörren.

Får se om jag kan förklara. Den är som en gunga, eller en hängmatta - eller en korsning av dem båda. En stålrörsställning med böjda medar och i mitten själva hängmattan, som hänger i ställningen med grova fjädrar. För att kunna bära den ställer jag den först på sidan, kliver in i stålställningen och makar försiktigt upp en av medarna över min friskaste axel (höger).

Igår funderade jag extra mycket på det där jag satt uppkrupen i soffan, men dagen liksom gick sin väg och inget hände. Förrän på kvällen. För då blåste det så mycket att jag plötsligt blev rädd att min solsäng skulle gripas av en stormvind och fara in i någons fönster. Eller bil. Det är väl rätt typiskt, för tidigare på dagen var det soligt och fint och hela manövern hade varit lätt som en plätt. Nu var det mörkt, regnade och ja - blåste.

Nej, jag virvlade inte iväg som en vindsnurra och jag lyckades hålla mig på benen, men det var bara med allra yttersta möda. Hängmattan blev ju som ett stort segel... Vid närmare eftertanke är jag lite glad att det var mörkt så ingen behövde se min vacklande, vinglande vandring. Men nu står den i garaget, på huvudet eftersom jag inte orkade vända den åt andra hållet - den får skylla sig själv. För vad vet jag inte riktigt, men ändå.

lördag 8 oktober 2011

Fortfarande på väg...

Nej, inte på väg ut på promenad för jag kom faktiskt iväg. Jag har en sorts måttstock: sista sträckan upp till mitt område - ja, ni hör ju hur jag beskriver den: "UPP till mitt område". Det är en ganska lång och ganska brant backe som kommer efter en ganska lång sträcka som lutar lite lite sakta uppåt. Om jag kan gå uppför den långa branta backen i stadigt tempo utan att vilja lägga mig ner och dö på toppen så är jag ok.

Så nej, jag är inte ok. Slarva-tant är vad jag är. Nu ska här promeneras igen. Varje dag. Hur ska jag annars orka gå på min dansyoga på onsdag?

För övrigt var det rätt skönt när jag väl börjat få upp värmen (tyckte det blåste kallt först). Såg en röd trafikkon i mitten av en alldeles knallgrön beteshage. Stirrade ner en katt så den smet in i häcken och gömde sig. Inte så snällt kanske men den satt mitt i vägen och jag var inte på humör för vänliga ord.

Nu är jag ändå fortfarande på väg (till stickningen, alltså) för nu behöver jag duscha, hänga tvätt och äta något.

Inte riktigt jag

Idag fick jag en komplimang av ena sonen. Jag berättade att jag på måndag öppnar en ny produktsida på min hemsida Rätsidan , nämligen en sida med unika kläder till Barbie. Unika för de finns ju bara i ett enda ex. Sonen sa "hehe, Barbie, det är inte riktigt du". Det kändes faktiskt som en komplimang, för jag känner mig lite tveksam till Barbie. Fast jag lekte med henne när jag var liten, det gjorde jag, och det gör många barn nu också. Tror inte jag ger mig in i debatten om smala midjor, förebilder osv och tror jag hoppar över att fundera över om jag "borde" sticka och sy kläder till henne.

Hur som helst har jag ganska roligt med mina små nystan, tunna garner och smala stickor och jag har en ny idé hela tiden medan jag gör klart det jag har i händerna. Alldeles strax ska jag just därför gå ut och gå för jag känner att jag blir lite stressad av alla mina idéer. Behöver sitta lugnt korssittande och endast ägna mig åt just den lilla vante eller tröja jag just håller på med. Mindfulness, ni vet. Medveten närvaro.

Det är verkligen så för mig nu att jag kan förlita mig på min andning. Det säger jag inte för att slippa gå ut och gå som nedstressningsmetod (fast jag har varit oerhört dålig på det här med träning och promenader ett tag nu, så det tar verkligen emot). När oron kommer, eller värken, så försöker jag komma ihåg att ta till andningen. Känna min egen andning som en våg som flyter in... och ut. Det är som ett litet underverk, andetagen blir av sig själva djupa och långa och musklerna slappnar av.

Nu har i alla fall sonen och jag kommit fram till hur hans tröja ska se ut. Nästan, färgen är inte bestämd ännu, men det blir i merinoull (superwash så han kan köra den i maskinen) och med flätor framtill. Låååånga flätor blir det, för han är lång. Långa ärmar också förstås - undrar vad jag gett mig in på nu då. Klarar jag ens att sticka så stora stycken med min knasiga nacke? Amningskudde, som syster-yster föreslog är kanske inte en dum idé - eller i alla fall någon sorts stöd för armarna så de inte tynger mig.

Ni märker det, va? att jag bara pratar på för att inte behöva resa mig och gå ut? :-) För att känna mig duktig har jag startat diskmaskinen och tvättmaskinen och liksom slätat ut sängen - men det räcker inte? nej, ut med dig. Jaja, jag är på väg....

söndag 2 oktober 2011

En orm om halsen

har jag inte, utan en halsduk i brons och guld om man så vill. Annars i gult och brunt. Snabbstickad med tappade omslag. Har alldeles dille på tappade omslag just nu...

Stickade först en lilamelerad tubhalsduk (ringhalsduk) i slätstickning med liten mönsterstickning som dekoration, men hittade sedan en beskrivning med dubbla tappade omslag så jag stickade en till i det lila garnet. De blev väldigt olika måste jag säga, men härliga på varsitt sätt. Den slätstickade är mjuk och varm, den med de dubbla tappade omslagen är ännu mjukare och mer fluffig.

Meleringen i garnet betedde sig också ganska olika i de två halsdukarna. Den fluffigare blev mer randig, den slätstickade mörkare.





I fredags bakade jag både vetebröd, mjuk kaka OCH småkakor och på lördag morgon åkte jag och hälsade på mamma, försedd med fikabröd och ett gott humör. Fast humöret hängde lite med huvudet när jag kom fram för det var världens dimma, bara tjock mjölk runt mig, och det var tröttsamt att vara så extra uppmärksam hela tiden. Alltså, uppmärksam brukar jag vara när jag kör bil, men nu var man ju tvungen att hela tiden vara beredd på att det skulle dyka upp en lastbil eller bil helt nära framför mig om jag kom i kapp någon. 

Hur som helst så var vi härligt slöa resten av dagen, jag stickade på ett par rosa sockor, alldeles vanliga, och där satt vi bara och pratade större delen av dagen. Mamma hade en artikel om olika nya material som soya-garn, banangarn, garn av japanskt papper bland annat. Spännande!


Brukar sticka båda sockorna eller vantarna på en gång på mina magiska (!) rundstickor, men är inte helt vän med sock-stickningen för jag hamnar lätt fel runt hälen när jag har båda på gång på en gång. Så jag tog en i taget denna gång.

Nästa par ska jag sticka från tån i stället, det kanske funkar bättre?

Funderar på ett par gula vantar till ormen också, tror det gula garnet räcker, och så vill jag sticka en dubbelstickad mössa och har påbörjat en spetsstickad barnkofta i mjuk gammalrosa färg - fast den ser fasligt stor ut? Hm. Jag tyckte jag gjorde ett bra litet stickprov, men kanske inte. Har några andra saker jag borde göra klart också, en grön halsduk, en svart tubis, några sockor och vantar... ojoj. Får nog klara av några av de påbörjade sakerna innan jag börjar på något mer nytt nu.