lördag 8 oktober 2011

Inte riktigt jag

Idag fick jag en komplimang av ena sonen. Jag berättade att jag på måndag öppnar en ny produktsida på min hemsida Rätsidan , nämligen en sida med unika kläder till Barbie. Unika för de finns ju bara i ett enda ex. Sonen sa "hehe, Barbie, det är inte riktigt du". Det kändes faktiskt som en komplimang, för jag känner mig lite tveksam till Barbie. Fast jag lekte med henne när jag var liten, det gjorde jag, och det gör många barn nu också. Tror inte jag ger mig in i debatten om smala midjor, förebilder osv och tror jag hoppar över att fundera över om jag "borde" sticka och sy kläder till henne.

Hur som helst har jag ganska roligt med mina små nystan, tunna garner och smala stickor och jag har en ny idé hela tiden medan jag gör klart det jag har i händerna. Alldeles strax ska jag just därför gå ut och gå för jag känner att jag blir lite stressad av alla mina idéer. Behöver sitta lugnt korssittande och endast ägna mig åt just den lilla vante eller tröja jag just håller på med. Mindfulness, ni vet. Medveten närvaro.

Det är verkligen så för mig nu att jag kan förlita mig på min andning. Det säger jag inte för att slippa gå ut och gå som nedstressningsmetod (fast jag har varit oerhört dålig på det här med träning och promenader ett tag nu, så det tar verkligen emot). När oron kommer, eller värken, så försöker jag komma ihåg att ta till andningen. Känna min egen andning som en våg som flyter in... och ut. Det är som ett litet underverk, andetagen blir av sig själva djupa och långa och musklerna slappnar av.

Nu har i alla fall sonen och jag kommit fram till hur hans tröja ska se ut. Nästan, färgen är inte bestämd ännu, men det blir i merinoull (superwash så han kan köra den i maskinen) och med flätor framtill. Låååånga flätor blir det, för han är lång. Långa ärmar också förstås - undrar vad jag gett mig in på nu då. Klarar jag ens att sticka så stora stycken med min knasiga nacke? Amningskudde, som syster-yster föreslog är kanske inte en dum idé - eller i alla fall någon sorts stöd för armarna så de inte tynger mig.

Ni märker det, va? att jag bara pratar på för att inte behöva resa mig och gå ut? :-) För att känna mig duktig har jag startat diskmaskinen och tvättmaskinen och liksom slätat ut sängen - men det räcker inte? nej, ut med dig. Jaja, jag är på väg....

2 kommentarer:

  1. Äh, Barbie är bättre förebild än Brats om vi nu ska välja mellan pest och kolera! :-)
    Barbie har i alla fall ett vuxet ansikte till sin superbarm! :-)
    (Har du lånat dockan, känner inte igen den?!)

    SvaraRadera
  2. Hm, nej, jag sålde ju mina dockor och kläder för ett antal tusenlappar (!!!) för några år sedan, så jag fick kosta på mig en ny (den billigaste jag kunde hitta) att ha som modell. Hon är mycket gladare än min gamla faktiskt.

    SvaraRadera