måndag 17 oktober 2011

En av livets gåtor

Ni vet den där möss-gåtan? man utrustar sig ordentligt i hallen för att inte frysa om sina små öron (eller stora, kanske) och drar ned mössan ordentligt. Fem steg bort från ytterdörren sitter mössan som en liten sladdrig urblåst ballong överst på skallen, öronen är ute i kylan och risken är att mössan kommer falla av vid det sjätte steget. Känner ni igen det? Jag har provat alla möjliga och omöjliga mössmodeller men det är alltid likadant. Varför, oh varför? Vickar vi på öronen när vi går, utan att tänka på det, kanske?

Idag tog det av någon anledning tvärstopp med den gröna regina-mössan så i stället tog jag nästan tankspritt ett nystan av mjuka Balder som jag hade fått över och stickade en liten mössa. Bubblig och mjuk, lite lös i stickningen. Med den allra sista biten garn virkade jag en lite stadigare kant nedtill, bara ett varv.

Den ser inte mycket ut för världen när den ligger så där, men jag lyckades inte ta något kort på mig själv med mössan på.

Men grejen är - den sitter kvar på huvudet! Kanske just för att den är såpass rymlig och eftergivande runt om att den inte genast börjar skruva sig uppåt?

Nu passar den inte riktigt i färgen till den där kappan jag tänker köpa :-) - men jag ska minsann sticka mig en mössa enligt modellen aningen för stor och testa mina slutsatser...

2 kommentarer:

  1. ha en sån skulle jag behöva, som sitter kvar alltså. Har mjukt grånat hår och allting bara glider av huvet på mig...
    Fast din mössa är väldigt snygg,, dessutom.

    SvaraRadera
  2. Ja, jag har brukat hoppa över det där med mössa just för att inget sitter kvar och i stället, om det varit riktigt kallt, haft en sjal över huvudet under kapuschongen - möjligen inte vackert, men varmt och skönt!

    SvaraRadera